I Vattenwebb kan du ladda ner tidsserier med vattenstånd och/eller vattenföring från temporära mätstationer. Dessa stationer är av enklare slag och mätningarna håller lägre kvalitet jämfört med mätningar vid grundnätsstationer. De temporära stationerna ska ses som ett viktigt komplement till de fasta stationerna och används för att successivt kartlägga den hydrologiska variationen i Sverige.
Totalt finns ca 50 temporära mätstationer i Sverige, relativt jämt fördelade på de fem vattendistrikten (Bottenviken, Bottenhavet, Norra Östersjön, Södra Östersjön, samt Västerhavet). Stationerna placeras ut efter sammanvägning av önskemål från SMHI och Vattenmyndigheten inom varje distrikt. Varje station sitter kvar i 2-3 år på en specifik plats innan den flyttas.
Vilken mätteknik används?
En temporär mätstation består av en elektronisk tryckgivare som registrerar vattenståndet var 30:e minut. Instrumentet är oftast placerat vid en s.k. bestämmande sektion där det finns ett entydigt samband mellan vattenstånd och vattenföring, dvs. en plats som inte däms in när vattenståndet nedströms stiger.
Hydrologer från SMHI genomför sedan manuella mätningar av vattenföringen vid olika vattenstånd, vilka sedan ligger till grund för en avbördningskurva för den specifika stationen. En avbördningskurva beskriver sambandet mellan vattenstånd och vattenföring. När avbördningskurvan bestämts kan man enkelt räkna om vattenstånd till vattenföring. Dock kan vattenståndet vara dämt av is, vegetation eller annat, t.ex. bäverdammar. Vid dämmor kan vattenståndet inte direkt räknas om till vattenföring.
För att ta reda på om isdämmor förekommit och för att korrigera för dessa används temperatur- och nederbördsmätningar från meteorologiska stationer. För närvarande sker ingen kontroll och korrigering av dämmor, vilket innebär att beräknade vattenföringar tidvis kan vara helt felaktiga.
Vilken noggrannhet kan jag förvänta mig?
Avbördningskurvan för en temporär mätstation bestäms i regel efter ca tre till fem individuella vattenföringsmätningar. Detta är mycket färre antal mätningar än de som ligger till grund för en avbördningskurva för en fast station i det hydrologiska grundnätet. Detta gör att avbördningssambandet blir osäkrare.
Det är svårt att generellt kvantifiera osäkerheten i mätningarna från de temporära stationerna eftersom den varierar från plats till plats och till stor del beror av de lokala förhållandena, se problemen med dämmor som beskrivit ovan.