Sammanfattning
Föreliggande rapport redovisar Sveriges vattenbalans (korrigerad nederbörd, avrinning och avdunstning) i mm vattendjup i kartform som medelvärden för åren 1961-1990 (figur 2-4) samt avrinningen i dm3/(s· km2) (figur 5).
Nederbördskartan bygger på ca 1250 stationer, varav 504 stationer har varit i drift minst 28 år under 30-årsperioden. Ett problem är svårigheten att korrekt mäta nederbörd och att räkna om punktmätningar till arealnederbörd. De uppmätta värdena har korrigerats för mätfel och för höjdberoende.
För avrinningskartan har en ny metod utvecklats. Avrinningen beräknas med hjälp av HBV-modellen med bl a nederbörd som indata (Jutman, 1992). Resultaten har verifierats mot uppmätta avrinningar för mindre avrinningsområden ( < 2 000 km2) och även testats för ett antal stora områden. Avvikelsen från beräknad avrinning från hela Sverige är mindre än 10%.
Avdunstningen har beräknats som skillnaden mellan nederbörds- och avrinningskartan. För en 30-årsperiod kan man förutsätta att magasineringen i mark, sjöar osv kan försummas. Kartan har generaliserats för att spegla den relativt stora osäkerheten hos avdunstningsvärdena.
De förhärskande lågtrycksbanoma från väster medför att luften vid sydsvenska
höglandet och i de västra fjälltrakterna tvingas uppåt, med avkylning samt moln- och nederbördsutfällning som följd, och där uppmäter vi de högsta nederbördsvärdena. Det finns även ett litet nederbördsmaximum innanför ostkusten som beror på att fuktig luft vid pålandsviild bromsas upp och tvingas uppåt. Minst nederbörd har området öster om fjällen i nordligaste Lappland, som följd av regnskugga och låg temperatur med ringa fuktighet Det är i dessa trakter vi har de största nederbördsvariationerna med t ex 390 mm i Abisko (388 m ö h) och 1 330 mm i Riksgränsen (508 m ö h) på 30 kms avstånd (korrigerad nederbörd).
Avrinningen följer i stort sett nederbördsfördelningen, medan fördelningen under året avviker på grund av t ex snömagasinering, växtupptag och avdunstning.
Årsavdunstningen i södra Sverige har beräknats ligga mellan 400 mm och upp till 600 mm, i inre Norrland mellan 200 och 400 mm och i fjälltrakterna mindre än 200 mm.