Sammanfattning
Rapporten beskriver en utsjöverksamhet, som bedrivs inom Naturvårdsverket program för övervakning av miljökvalitet PMK. Verksamheten är samtidigt större delen av det svenska bidraget till Helsingforskonunissionens samordnade program för monitoring av den marina miljön i Östersjön. Atagandet innebär att SMHI, genom sitt oceanografiska laboratorium i Göteborg, genomför fysikaliska och kemiska observationer och analyser på ett omfattande stationsnät under två expeditioner i Östersjön med Bottniska Viken, (från och med budgetåret 1987/88 fyra expeditioner i Bottniska Viken) tre expeditioner i Kattegatt och fem expeditioner i Öresund. Vid dessa expeditioner görs också bestämningar av potentiell primärproduktion och prover insamlas för bestämning av växt- och djurplankton. En gång per år görs undersökning av bottenfauna (meiofauna). Denna provtagning görs under hösten i Bottniska viken och under våren i övriga havsområden. Dessutom insamlas fisk och musslor från sju lokaler för analys av miljögifter. Fisk- och musselproven prepareras vid Naturhistoriska Riksmuseet. Dessa prov, liksom planktonproverna, analyseras av olika enheter inom Naturvårdsverket.
Åtagandet för PMK utförs helt integrerat med SMHI:s reguljära oceanografiska verksamhet vid laboratoriet. Detta innebär bl.a. att SMHI inom samma havsområde genomför flera reguljära expeditioner, som är relevanta för PMK. Till mycket stor del ingår även dessa resultat i den utvärdering som redovisas.
Under året har laboratoriet minskat mätverksamheten i Bohusläns fjordar till förmån för ökade insatser i Skagerrak. Detta är väsentligt bl.a. som ett komplement till PMK. Mätresultaten speglar den stora variabiliteten i Skagerrak.
Den oceanografiska situationen i Kattegatt visar ingen större skillnad jämfört med tidigare år. Detta innebär att det även under hösten 1987 har varit ett syreminimum i Kattegatts bottenvatten, framför allt i de södra delarna. Även i Djupa rännan utanför Vinga uppmättes låga halter under en kort period. Generellt sett var den mest intensiva perioden i senare delen av september och början av oktober. Då uppmättes ovanligt låga syrgasvärden under den specialkartering, som SMHI utförde i sydöstra Kattegatt. Under hösten återhämtade sig syreförhållandena snabbt.
I Östersjön har vissa förändringar skett jämfört med 1986. I Arkonabäckenet söder om Skåne var syreförhållandena goda, medan det var låga halter i Bornholmsbäckenet under större delen av året. I september hade det istället bildats svavelväte i detta bottenvatten och i november hade utbredningen ökat in i Hanöbukten. Mellan Gotland och fastlandet har inget svavelväte förekommit i bottenvattnet: syre har funnits där, men i låga halter. I djuphålan öster om Gotland har svavelväte funnits under hela året. Endast mindre inströmningar har förekommit, men inget riktigt utbyte. Det inflöde av högsalint vatten, som inträffade i november - december 1986, var så litet att det inte haft någon avgörande effekt när det nådde fram till Gotlandsdjupet. Det har med andra ord inte skett någon betydande omsättning av vattnet i Gotlandsdjupet på tio år! I vissa delar av det norra centralbäckenet har det funnits svavelväte sedan våren: under en kort period under förhösten fanns det svavelväte även i Landsortdjupet.