Sammanfattning
Det är ett känt faktum att den nederbörd som mäts i konventionella nederbördskärl i alla länder i genomsnitt visar för låga nederbördsvärden. Den främsta orsaken är vindens avlänkning av nederbördspartiklarnas banor kring nederbördsmätarna. Förlusterna sommartid är grovt räknat 2-15 % av den sanna nederbördsmängden och vintertid är motsvarande siffror grovt 5% - 50%. Nederbördsmätarnas vindexponering är av avgörande betydelse.
Detta innebär att det i regel är missvisande att direkt - utan korrektion - använda de mätdata som SMHI insamlat i olika tillämpningar. Den underskattning som dessa siffror representerar kan exempelvis innebära att vattenavledande anläggningar underdimensioneras, att vattenbalansmodeller arbetar med felaktiga indata och att depositionsberäkningar behäftas med systematiska fel.
Osäkerheten om vilken korrektion som skall appliceras på nederbördsdata är stor, särskilt vintertid. Emellertid pågår för närvarande ett samnordiskt projekt i Finland, där ett 5-årigt fältprojekt samordnats internationellt av världsmeteorologiska organisationen (WMO). Vid denna datainsamling insamlas och analyseras mätdata från samtliga i Norden ingående standardmätare för nederbörd. Dessutom insamlas även data med hjälp av några automatiska nederbördsgivare.
Det förslag till korrektion av de uppmätta nederbördskvantiteterna som här redovisas är byggt på hittills gjorda erfarenheter, men osäkerheten är betydande. På grund av det stora behovet av att applicera nederbördskorrektioner har arbetsgruppen emellertid valt att nu ge ett grovt förslag över hur nederbördskorrigering kan ske. Allteftersom den finska datainsamlingen fortskrider blir underlaget för beräkning av korrektionernas storlek förbättrat. Det är därför arbetsgruppen intention att inom två år revidera och utvidga föreliggande rapport.