Isförhållandena i Sveriges södra och västra farvatten.

Typ: Rapport
Serie: RO 4
Författare: Jan-Erik Lundqvist, Anders Omstedt
Publicerad:

Sammanfattning

I denna rapport redovisas isförhållandena i Sveriges södra och västra farvatten för åren 1936 - 1986. Dessutom har viktiga faktorer, som påverkar isen i dessa vatten, diskuterats.

Under svåra isvintrar börjar isläggningen i Öresund och Bälten. I mitten av januari brukar den första isen rapporteras från Kattegatt. Därefter isläggs Arkonabassängen och delar av Skagerrak. Den maximala isutbredningen nås i allmänhet i mitten av februari. Typiska istjocklekar för den jämna isen är då 10 - 30 cm, men enstaka vintrar har istjocklekar över 60 cm uppmätts i skärgårdarna. Havsisen rör sig dock lätt på grund av vindar och strömmar, varför oftast vallar bildas. Uppbrytningen av istäcket sker ofta genom att isen driver till havs och smälter. I början av april har den mesta isen smält bort.

Isförhållandena i Sveriges södra och västra farvatten påverkas förutom av den meteorologiska drivningen också av de oceanografiska förutsättningarna. Skagerrak - Östersjön kan betraktas som en stor fjord, där Kattegatt, Bälten och Öresund utgör relativt grunda tröskelområden. I dessa tröskelområden och även i södra Östersjön inverkar fjordcirkulationen dramatiskt på isbildningen. Genom utströmmande Östersjövatten kan under perioder med svag vind tunna bräckvattenskikt skapas, som snabbt kan avkylas och isläggas. Pålagrad denna fjordcirkulation finns emellertid kraftiga variationer i vattenflödet in och ut ur Östersjön, vilka drivs av de storskaliga meteorologiska förhållandena. Dessa variationer komplicerar isförhållandena avsevärt och kan medföra perioder med inströmmande salt och varmt vatten från Skagerrak, som kan förhindra isläggningen eller snabbt smälta isen.