Det är två kursomgångar som har påbörjats: en för länder i västra Afrika (Burkina Faso, Mali och Niger), och en för länder i östra och södra Afrika (Sudan, Kenya, Zambia, Mocambique och Zimbabwe). Utbildningarna pågår under cirka tio månader med avslutning i december och tar upp allt från den senaste klimatforskningen och vilka effekter som klimatförändringen har på vatten, skog, jordbruk, hälsa och hur samhället klimatanpassar sig, till jämställdhet, bekämpning av korruption och hur ett rättssamhälle fungerar.
Deltagarna representerar statliga myndigheter, ideella organisationer, universitet och privata sektorn. Alla arbetar redan idag på något sätt med klimatanpassning, oftast med fokus på vatten och jordbruk.
Tydlig lokal förankring
I syfte att stärka det fortsatta klimatarbetet även efter utbildningen har kursen en tydlig lokal förankring, exempelvis för att nätverk och kontaktytor ska kunna leva vidare. Handledare från de olika länderna stöttar deltagarna i deras projektarbeten.
Dina Da är handledare i Burkina Faso. Hon gick själv ITP-kursen 2015–2016 och arbetar nu som konsult med att ge tekniskt stöd i miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor och är resursperson i klimatförändringsfrågor vid Joseph Ki-zerbo Universitetet i Burkina Faso.
– Tack vare utbildningen förvärvade jag kunskap och utvecklade min expertis inom klimatförändringen i förhållande till miljöaspekter och effekter. Innehållet i utbildningen passar perfekt med Burkina Fasos verkliga behov för att möta klimatförändringen. Integrationen av anpassningsfrågor är verkligen ett stort bekymmer för regeringen i Burkina Faso, säger Dina Da som fortsätter:
– Alla deltagarländer i Afrika möter nästan samma negativa effekter av klimatförändringar. Konsekvenserna påverkar olika människor på olika sätt, beroende på deras försörjningsstrategier, socioekonomiska status, beslutsstyrka och tillgång till resurser, tjänster och information. Det är självklart att upprätthållandet av ett sådant här utbildningsprogram kommer att vara av stor nytta för dessa länder, framför allt för utsatta samhällen.
Löpande arbete med individuella projekt
Under uppstartsseminarierna fick deltagarna mer kunskap om de grundläggande klimatrelaterade begreppen och verktyg och metoder att ta med sig för sitt fortsatta klimatarbete i sina organisationer. Nu efter första träffen åker deltagarna tillbaka hem och sätter igång med sina projektarbeten.
– De tidigare projekten som drivits inom ramen för utbildningen har varierat inom många områden. Några exempel är klimatperspektivet i civilingenjörsutbildning och framtagning av utbildningspaket om hållbar användning av mark- och vattenresurser för de mest utsatta områdena, restoreringsteknik, hydrologisk modellering, riskanalyser för översvämningar samt grön och cirkulär ekonomi i stadsplanering, berättar Tharcisse Ndayizigiye, projektledare SMHI.
Höga förväntningar bland kursdeltagarna
– En anledning till att jag vill delta i denna utbildning är att den täcker områden där jag vill utveckla min expertis, som till exempel motståndskraft och klimatförändringar i samband med initiativet ”Den stora gröna muren” i Sahel-Sahara [ett projekt som syftar till att stoppa Sahel/ Sahara-öknens utveckling söderut], med tanke på att klimatresiliens är strategiskt viktigt i min organisation. Det handlar om att hitta snabba, effektiva lösningar mot negativa effekter av klimatförändringar i Niger, säger Aminatou Issoufou, Agence Nationale de la Grande Miraille Verte.
– Utbildningen skapar även en plattform för att utbyta idéer och erfarenhet med deltagare och föreläsare, vilket säkert kommer att främja upprättandet av ett brett expertisnätverkande inom klimatförändringar, säger Aminatou Issoufou.
Uppstart på distans
Vanligtvis samlas både kursdeltagare, handledare och kursorganisatörer (SMHI) vid kursstart. På grund av corona-situationen blev det nu annorlunda. Ländernas respektive förhållningsregler efterföljdes naturligtvis och, vilket innebar att deltagarna i kursen för västra Afrika kunde samlas i Burkina Faso, om än med strikta restriktioner.
I östra och södra Afrika var resor mellan länderna inte möjliga alls. I dessa länder genomfördes seminarier i de respektive länderna under ledning av lokala partners och handledare. SMHI-teamen var uppkopplade via länk och det fungerade efter omständigheterna väl.
