Halterna av ozonförstörande ämnen i vår atmosfär minskar och så gör även många av ozonhålen. Ozonlagret började tunnas ut i början av 1970-talet på grund av utsläpp av olika gaser, speciellt freoner. Tio år senare var hotet mot ozonskiktet högaktuellt. Forskning och mätningar visade att ozonskiktet påverkades av mänskliga utsläpp av ozonnedbrytande ämnen, framförallt av CFC (klor-fluor-karboner), som används i kyl, frys och isolermaterial.
Länderna kom överens
När det skyddande ozonskiktet som omger jorden tunnas ut ökar UV-strålningen vid jordytan. Strålningen leder till skador på människor, djur och växter. Tack vare internationella överenskommelser, framför allt Montrealprotokollet från 1987, har halterna av flera av de mest ozonnedbrytande ämnena i atmosfären börjat sjunka. Tillsammans kom världens länderöverens om att fasa ut ett antal substanser som forskarna ansåg vara ansvariga för det växande ozonhålet. Enligt de senaste beräkningarna kommer ozonskiktet över mellanbredderna, till exempel Europa, att vara återställt inom några decennier.
– Det är förvånansvärt hur snabbt det gick genom den politiska arenan. Det är en solskenshistoria i dubbel bemärkelse, säger Weine Josefsson, klimatolog vid SMHI.
Stora effekter på vår hälsa
De minskade utsläppen och det förbättrade ozonskiktet kan få stora effekter på människors hälsa, enligt WMO. Det kan hindra upp till två miljoner människor årligen från att drabbas av hudcancer. Det kan också hindra ögonskador som grå starr, ha goda effekter på människors immunförsvar samt skydda växter och fisktillgång menar WMO.
Samarbete mellan olika länder är A och O när det kommer till att skydda vår planet. Att fortsätta forska och förstå vår värld är absolut nödvändigt. Till exempel har nya utmaningar dykt upp under de senaste åren, framförallt kopplingen mellan ozonskiktproblematik och klimatförändringen.