Klimatforskning ger indikation om sommarnederbörd i norra Europa – mindre mängder än normalt förväntas
Uppdaterad
Publicerad
Sedan några år arbetar klimatforskare på SMHI med att studera kopplingar mellan förhållanden i atmosfären över subtropiska Stilla havet under våren och mängden nederbörd under sommaren i norra Europa. Forskningen skapar förutsättning för en enkel, men ändå förhållandevis träffsäker, uppskattning av sommarnederbörden några månader i förväg under vissa förhållanden. För den kommande sommaren visar metoden att det kan bli torrare än normalt.
Under senare år har flera olika forskargrupper studerat hur vädret över norra Europa kan påverkas av väder- och klimatförhållanden på avlägsna platser, så kallade fjärrkopplingar (eller teleconnections på engelska). Detta handlar bland annat om att på sikt bättre kunna förutsäga långsiktiga tendenser för området.
Ger indikation om sommarnederbörd
Vilka indikationer finns om förväntad nederbörd inför kommande sommar, utifrån forskningen?
Sambandet havstemperatur i Stilla havet och Rossby-vågor
Den fysikaliska mekanismen bakom kopplingen mellan förhållandena över Stilla Havet och nederbörden i Nordeuropa handlar om hur avvikelser i havsytans temperatur över Stilla Havet påverkar atmosfäriska så kallade Rossby-vågor som i sin tur påverkar stora delar av norra halvklotet. Utformning och läge av Rossby-vågorna påverkar bland annat lufttryck och nederbörd över norra Europa. Högre havstemperaturer i Stilla havet ger högre lufttryck än normalt i norra Europa och därmed mindre nederbörd. Stora variationer i havstemperatur över Stilla havet är förknippade med El Niño (varmare än normalt) och La Niña (kallare än normalt). Sambandet mellan havstemperaturer i Stilla havet och Rossby-vågorna är särskilt stark när La Niña-förhållanden under vintern övergår till El Niño-förhållanden på sommaren. Detta är någonting som sker just nu, och under andra år med liknande förhållanden har forskarna observerat högre sannolikhet för högtryck över norra Europa, med torrare förhållanden.
En koppling i vädret mellan två områden som inte har en direkt geografisk anknytning kallas ”teleconnection” (ungefär: fjärrkoppling). Ett exempel är PNA, Pacific-North American teleconnection pattern, som kan förklara ENSO:s inflytande på vädret i USA.
Ett annat exempel på fjärrkoppling är Nordatlantiska Oscillationen, NAO. Det är en koppling mellan tryckförhållanden i atmosfären mellan Island och Azorerna, som påverkar storskaliga vädermönster över Europa.