Ett hydrologiskt år med både låga och höga vattenflöden

Det hydrologiska året skiljer sig från ett kalender år genom att det löper från första oktober till sista september. Det hydrologiska året inleddes med låga flöden i större delen av landet. Mycket nederbörd under februari och mars gjorde att vattenflödena steg. Vårfloden var på de flesta håll lugn, men i de norra fjälltrakterna förekom mycket höga flöden. Det hydrologiska året avslutas nu med låga flöden i östra Götaland och i norr kommer den första snön.

Den varma och torra sommaren och hösten 2018 gjorde att det hydrologiska året började med flöden under de normala i både stora och små vattendrag i stora delar av landet. I Götaland, östra Svealand och östra Norrland var flödena mycket låga.

I Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Siljan var vattenståndet under det normala. I Vänern kunde inte stora fraktfartyg gå med full last på grund av det låga vattenståndet, nästan 0,6 m under medelnivån för månaden. I Mälaren var nivån 0,3 m under det normala, det lägsta sedan 1989. Storsjön i Jämtland hade nivåer över de normala i slutet av 2018.

Höga flöden i västra Götaland i februari

I februari föll nederbörd som resulterade i ökande flöden i vattendragen i södra Sverige. I små vattendrag i Bohuslän och Halland var flödena höga. Även vattenstånden i Vänern, Mälaren och Hjälmaren steg och närmade sig normala nivåer. Vättern hade fortsatt oförändrade låga nivåer.

Mars var fortsatt nederbördsrik och i Götaland resulterade det i höga flöden bland annat i de lite större vattendragen Säveån och Ätran, men även i små vattendrag i västra Skåne.

Nederbörden i februari och mars har gjort att flödena återgått till normala eller över de normala i hela Sverige.

Höga vattenflöden i Fylleån den 11 februari 2019.
Höga vattenflöden i Fylleån den 11 februari 2019. Foto Gustav Sandehed, SMHI Förstora Bild

Höga nivåer i Mälaren och Hjälmaren i mars

I Mälaren och Hjälmaren ökade vattenståndet ungefär en halv meter från december till mars, till nivåer över de normala. Hjälmaren tangerar högsta uppmätta vattenstånd i mars sedan 1988.

I Siljan däremot tangerade vattenståndet i mitten på mars nästan det lägsta uppmätta värde för månaden sedan 1964 innan snösmältningen började fylla på sjön till normala nivåer.

Tidig vårflodsstart i norr

Under andra halvan av april startade snösmältningen i de norra delarna av landet. I västra och norra Norrland kom vårflodens start tidigare än normalt. Ett exempel är flödet från sjön Saggat i ett biflöde till Lilla Luleälven, där vårflodsstarten var cirka en månad tidigare än normalt.

Flödena sjönk sedan tillfälligt och steg sedan i samband med nya snösmältningstillfällen i maj och juni.

På de flesta håll blev vårflödena ungefär normala, men i de norra fjälltrakterna hade många vattendrag flöden med en återkomsttid på cirka 10 år i början av juni, det vill säga flöden som i genomsnitt inträffar eller överträffas en gång under 10 år.

Diagram över vattenflödet från sjön Saggat, lilla Luleälven.
Vattenflödet från sjön Saggat, lilla Luleälven. Flödet 1925 till 2018 i blått och flödet 2019 i svart. Illustration SMHI Förstora Bild

Låga sommarflöden

Vattenflödena i de södra delarna av landet var på de flesta håll lägre än de normala, speciellt låga var flödena i östra Småland och Östergötland. Jämfört med de extremt låga flödena under sommaren 2018 var flödena 2019 högre.

Lågt flöde i Lyckebyån vid stationen Mariefors norr om Karlskrona den 17 juli 2019.
Lågt flöde i Lyckebyån vid stationen Mariefors norr om Karlskrona den 17 juli 2019. Foto Åsa Högblom, SMHI Förstora Bild

Skyfall i augusti

Under augusti förekom intensiva regnskurar med lokalt stora nederbördsmängder. I de naturliga vattendragen blev flödesökningarna måttliga. Däremot ledde de kraftiga regnskurarna till kortvariga översvämningar inne i många tätorter, bland annat Höganäs 9 augusti, Kungsbacka 16 augusti och Ronneby 29 augusti.

Avslutningen på det hydrologiska året

I avslutningen av det hydrologiska året var vattenflödena i västra Sverige över de normala för årstiden medan östra Götaland fortfarande hade låga flöden. Även Vättern hade nivåer under de normala.