Vattentillgången varierar framför allt med vädret och det är viktigt att vi anpassar oss för de förutsättningar som vi har idag och som kommer med ett varmare klimat. Det finns dock flera olika insatser man kan göra för att minska risken för lågflöden och därmed trygga dricksvattenförsörjningen i ett förändrat klimat. SMHI har med en hydrologisk modell undersökt vilken åtgärd som ger störst effekt.
Reglering av sjöar effektivt
Åtgärderna som har undersökts är reglering av sjöar uppströms, förändrade vattenuttag, anläggande av våtmarker, återmeandring av vattendrag, borttagning av dräneringsrör, återställning av diken och förändrad markanvändning.
– Åtgärderna som vi i studien har sett har störst effekt på vattenflödet i ytvattentäkter är framför allt reglering av sjöar uppströms och att man vid lågflöden begränsar vattenförbrukningen. Att anlägga våtmarker kan ha viss effekt, men den är då främst lokal eftersom det krävs mycket stora arealer våtmark för att det ska ge effekt på vattentillgången i ytvattentäkterna, säger Katarina Stensen, hydrolog på SMHI.
Hjälp för dem som arbetar med vatten i till exempel en kommun
Rapporten är uppdelad i två delar. Del 1 tar bland annat upp begreppen torka och vattenbrist, undersöker vad som kan ge upphov till vattenbrist och ger en bild av Sveriges vattentillgångar. Del 2 redovisar resultaten av modellstudien som gjorts.
Syftet med rapporterna är att de ska vara till nytta för dem som arbetar med – och tar beslut om – vattenförsörjningsplaner och dricksvattenproduktion, till exempel inom en kommun. Framöver ska uppgifterna även användas som underlag i uppbyggnaden av ett verktyg där de själva kan modellera vattentillgången i ett delavrinningsområde.
– Samhället måste anpassa sig till den lokala vattentillgången och förutom de åtgärder som vi har utvärderat i studien, påverkas även vattenbrist av till exempel nederbörd och temperaturer, markens förmåga att magasinera vatten – och hur mycket vatten som används, säger Katarina Stensen.