På en satellitbild har de polära lågtrycken yttre likheter med tropiska cykloner på så sätt att de ofta uppvisar ett tydligt molnfritt "öga" i centrum.
Polära lågtryck bildas när kall arktikluft strömmar ut över varmare öppna havsytor. Därmed tillförs värme och fuktighet till luften och bymoln växer till genom konvektion.
Efterhand kan bymolnen samla sig i bylinjer med en allt mer organiserad inströmning av luft mot det konvektiva området.
Även på detta sätt påminner polära lågtryck om tropiska cykloner.
Geografisk förekomst
Polära lågtryck kan förekomma varhelst riktigt kall luft möter varmt hav. Exempelvis utanför Västgrönland och Japan, och under vissa förhållanden även i Medelhavet. I Medelhavet brukar dock sådana vädersystem ha andra namn.
Allra vanligast är nog polära lågtryck över Norska havet och Barents hav. Av förklarliga geografiska skäl är Norge mer berört av polära lågtryck än vad Sverige är. Den norska vädertjänsten har därför mer erfarenhet och fokus på polära lågtryck än vad SMHI har.
Tid på året
Enligt norska studier är polära lågtryck på Norska havet och Barents hav vanligast från november till mars. Under den tidiga hösten och den sena våren avtar frekvensen. Under sommaren är polära lågtryck i stort sett obefintliga.
Prognoser av polära lågtryck
Genom allt mer högupplösta prognosmodeller och satellitbilder har prognoser och varningar för polära lågtryck förbättrats de senaste årtiondena.
Tidigare var polära lågtryck ett allvarligt hot för framför allt den norska sjöfarten. Men under det här århundradet har antalet allvarliga olyckor minskat påtagligt.
En tumregel för bedömning av risken för polära lågtryck är att det bör vara en temperaturskillnad på minst 40 grader mellan havsnivå och luften på 6 kilometers höjd.