Norrsken

I närheten av jordens poler kan man ibland skåda ett grönt, blått eller rött sken på himlen som ser ut som draperier, bågar eller strålar. Dessa polarsken bildas genom partikelstrålning från solen som vid kontakt med jordatmosfären initierar elektromagnetisk strålning (ljus).

Polarsken
Norrsken över Alaska, USA. Foto Joshua Strang, US Air Force

Det finns både norrsken och sydsken, även kallade Aurora borealis respektive Aurora australis, eller gemensamt polarsken. Det är ljusfenomen som är vanligast i jordens polarområden.

Polarsken är ofta gulgröna till färgen men de kan också vara helt röda eller skifta i rödviolett i underkanten. Med blotta ögat kan man endast se dem på natten, för att observera fenomenet i dagsljus krävs särskilda instrument.

Förekomsten av polarsken varierar i takt med solens aktivitet och är därför knutet till den så kallade solfläckscykeln, som är cirka 11 år lång. Norr- och sydsken bidrar för övrigt till de höga temperaturerna i jonosfären, där skenet förekommer.

grönskimrande draperier den 7 oktober 2015
Kent Backeby såg grönskimrande draperier den 7 oktober 2015 mellan kl 20-21 hemma på tomten vid sjön Flugen i Älvkarhed i Ovanåkers kommun. Foto Kent Backeby

Så uppstår skenet

Polarsken uppstår när laddade partiklar (vanligen elektroner) från solen (solvinden) faller in mot den översta delen av jordatmosfären på cirka 100-400 km höjd. Elektronerna påverkas av jordens magnetfält och träffar därför atmosfären längs en oval runt vardera magnetiska polen, den så kallade norrskensovalen på norra halvklotet.

De laddade partiklarna bromsas upp och förlorar rörelseenergi till främst syre- och kväveatomer i översta delen av atmosfären. Syre- och kväveatomerna omvandlar sedan denna energi till synligt ljus.

Vid ökad solaktivitet och magnetiska stormar vidgas ovalen och förskjuts då mot lägre breddgrader och polarskenet blir samtidigt intensivare. Det är vid sådana tillfällen man kan se norrsken i södra Sverige och ibland ännu sydligare.

Norrskenszonen är ett område på jorden där den genomsnittliga förekomsten av norrsken är som störst. Den sträcker sig genom nordligaste Skandinavien över Island, Grönlands sydspets, genom norra Canada och Alaska samt längs Sibiriens nordkust. En liknande zon för sydsken finns på södra halvklotet.

Polarskenet uppstår på mycket hög höjd (cirka 100 km och däröver) och har alltså ingen direkt koppling till det vanliga vädret som i huvudsak utspelas under 10 km. Däremot kan solvinden, som ju genererar polarskenet, påverka vädret i rymden. Det vill säga satelliter och rymdfarare påverkas.

Indirekt finns det kopplingar mellan solvinden (rymdvädret) och aktiviteter vid jordytan. Eftersom solvinden består av elektriskt laddade partiklar bär den med sig ett elektromagnetiskt fält. Detta fält når jordytan och kan genom induktion påverka och störa till exempel kraftöverföringen via elnätet och även TV och radiosändningar.

Norrsken från rymden
Norrsken sett ovanifrån.

Norrskenets färg

Den vanligaste färgen hos norrskenet är grönt eller gulgrönt. Detta ljus sänds ut av syreatomer på cirka 100 km höjd.

Norrskenet kan även ha en röd färg. Detta röda ljus uppstår när svagare partikelstrålning bromsas upp av syreatomer på höjder mellan 200 och 400 km.

Mörkrött, rosa, blått eller violett ljus kan uppstå när kraftigare partikelstrålning når ner till ca 90 km höjd och där bromsas upp av kvävemolekyler.  

Om du vill se norrsken i Sverige

Norrsken kan ibland synas i södra Sverige, men bäst chanser att se norrsken är under vinterhalvåret i Norrland. Polarskenen är ljussvaga fenomen och de syns därför inte under dagen eller sommartid när det är ljusa nätter. Givetvis krävs det att himlen är någorlunda molnfri.

När solen är inaktiv det vill säga under solfläcksminimum är chansen lägre. Hur aktiv eller inaktiv solen är framgår av den elvaåriga solfläckscykeln.

Vid utbrott på solen  kastas enorma mängder av laddade partiklar iväg. När det sker syns det exempelvis på de så kallade LASCO-bilder som SOHO (Solar Heliospheric Observatory) producerar (se länk i högerspalten). En titt på dessa bilder under dagen ger en indikation på om det kan vara lönt att spana under följande natt. Ljuset tar cirka 8 minuter att färdas från solen till jorden, medan de utkastade partiklarna tar ungefär ett dygn på sig.

Rymden är ju stor så det är inte säkert att de utkastade partiklarna som syns på SOHO-bilderna färdas mot jorden. Om de gör det kommer de laddade partiklarna att påverka de satelliter som ligger i banor runt jorden. Data från tex NOAA-POES ger information om rymdvädret och visar hur aktiva polarskenen (Auroreal activity) kan vara just nu.