Mörka och ljusa moln

Hur kommer det sig egentligen att vissa moln blir mörkt grå medan andra är vita? Det har bland annat att göra med molnens täthet och hur det mänskliga ögat uppfattar kontraster.

Ett moln är en massa droppar eller frysta kristaller svävande i luften ovanför jorden. Dessa droppar eller iskristaller är vanligen i storleksordningen 0,01 mm.

Täta djupa moln som upptornade Cumulus eller nybildade Cumulonimbus uppvisar en hög reflektans (70-90%) i hela det synliga spektrumet av våglängder. Sett från ovan, flyg eller satellit, är ett sådant moln mycket vitt. Solen når inte ned till basen 5-10 km längre ner som då blir mörkgrå.

Andra bidragande orsaker är att stora molndroppar har en tendens att absorbera ljus medan de små och täta reflekterar mycket bättre. Därför ser man ibland även solbelysta moln som har en grå ton.

Optiska illusioner

Ett annat fenomen som bidrar till uppfattningen om ett mörkt moln har att göra med hur det mänskliga ögat och hjärnan uppfattar ljus och färg. Vi kan inte med ögat avgöra hur ljust eller mörkt molnet är utan vi luras av kontraster.

Vi kan till exempel tänka på hur en gammaldags TV-skärm ser ut när apparaten är avstängd. Skärmen får en mörkt grå färg. Men när TVn slås på kan delar av bilden se helt svarta ut. Det svarta är inte svartare än det mörkt grå tidigare var.

Bildröret - eller det som idag finns bakom - kan bara lägga till ljus, det kan inte "suga ut" ljus. Detta är ett fenomen som kallas kromatisk induktion och är grunden för vissa optiska illusioner.

En liknande sak händer med molnen. Moln som ligger i skugga för solljuset kommer att uppfattas som ännu mörkare och svartare "än det är" jämfört med omgivande solbelysta moln.

Denna effekt bidrar till att åskväder nästan ser svarta ut om delar av åskmolnet är solbelyst. När det sedan börjar regna är allt mer eller mindre grått.