I juli, när det borde vara högsommar, händer det ändå ofta att vinden rister i träden och regnet skvalar ner. Det handlar inte om några ovanliga lågtryck. De bildas precis på samma sätt som andra lågtryck. Det vill säga genom ett samspel mellan horisontella temperaturkontraster och vertikala vindförändringar i jetströmmen.
Men det finns tre faktorer som gör sommarlågtryck lite speciella.
Mindre än andra lågtryck
För det första är de relativt små, jämfört med de flesta lågtryck under andra årstider. Detta beror på luftens vertikala termiska stabilitet, dvs. hur fort temperaturen avtar uppåt i atmosfären. I termiskt instabil luft har vi luft som är kallare än underlaget, vilket på sommaren utgörs av en upphettad landyta, på vintern ett öppet hav.
Under sådana förhållanden har luften lätt att röra sig vertikalt (uppåt), varför lågtrycksutvecklingen kommer igång fortare och lågtrycket hinner då inte få så stor horisontell utbredning. Lågtryck som vintertid bildas över Östersjön när kontinental kalluft kommer ut över ett isfritt vatten, har ungefär samma storlek som sommarlågtrycken över land.
Vattenånga en viktig parameter
För det andra spelar vattenångan större roll sommartid än under andra årstider. När luften hävs (stiger) och avkyls kondenserar vattenångan i luften till vattendroppar som ger moln och regn.
Den energi (latent värme) som en gång förvandlade vatten till ånga ges nu tillbaka och kan energiberika lågtrycket. Frigörelsen av latent värme förekommer vid alla lågtrycksbildningar, men är mest accentuerad sommartid när luftens innehåll av vattenånga är som störst.
Den latenta värmen kan sommartid förvandla vad som under andra årstider skulle vara ett ordinärt lågtryck med friska vindar och måttligt regn, till ett intensivt oväder med stormbyar och skyfall. Detta gäller i synnerhet de lågtryck som sommartid bildas över Östeuropa och sedan rör sig mot Östersjöområdet.
Varmare i öst
Därmed kommer vi in på den tredje säregenheten med sommarlågtrycken. Under sommaren har vi ofta varmare luft i öster och svalare luft i väster. Den nord-sydliga fronten mellan dessa luftmassor skapar i högre luftlager en jetström i syd-nordlig riktning i vilken lågtrycken bildas och rör sig norrut.
Samtidigt börjar de intensifieras, varvid de ofta ändrar riktning så att de rör sig åt nordväst eller till och med rakt västerut. Eftersom det är svårt att exakt veta när denna hastiga fördjupning kommer att äga rum blir det också svårt att prognosera lågtryckets bana.
En del lågtryck som väntats fördjupa sig i Danzigbukten och gå in emot Götaland, har istället fortsatt norrut, fördjupats över Finska viken och sedan svängt in mot Bottenhavet. Motsatsen inträffar också. Lågtryck som förväntats drabba Finland har istället dragit in över södra Sverige.
Denna artikel är en del i serien Atmosfärens allmänna cirkulation