Höga vågor
Det var mestadels måttliga vågor vid svenska Östersjökusten, medan det tidvis var grov sjö vid Baltiska kusten och utanför Finska vikens mynning.
Ett undantag inträffade den 17-18 då ett intensivt lågtryck över södra Östersjön medförde kraftiga ostliga vindar och 2-3 m signifikant våghöjd vid svenska kusten.
På västkusten förekom hårda sydvästliga vindar och vågor över 2 m den 4 och den 7 men månadens högsta vågor, över 3 m, förekom den 22 vid Bohuskusten.
Vattenståndet varierade kraftigt på västkusten
Vattenståndet i Östersjön var 30-40 cm över medelvatten i början av månaden, högst i södra Östersjön, och vatten strömmade ut genom Öresund och Bälten. En front rörde sig den 5 åt nordost över Sverige.
Fronten föregicks av friska eller hårda sydvindar och vattnet pressades upp till Bottenviken. Även på västkusten var vattenståndet högt.
Vattnet försköts sedan söderut till mellersta och södra Östersjön, och omkring den 10 noterades månadens högsta vattenstånd och vatten strömmade på nytt ut till Västerhavet.
Ett högtryck medförde den 11-12 att vattenståndet åter sänktes. På västkusten sjönk vattnet till -30 till -40 cm. Den 21 trängde sydvästliga vindar fram och vattenståndet började stiga.
Friska till hårda sydvästliga vindar medförde den 22 att vattenståndet steg till +60 cm på västkusten medan det sjönk ner mot -30 vid Skånes sydkust, varvid vatten strömmade in till Östersjön