Klimatanpassning innebär att rusta för de utmaningar som en ökad uppvärmning ger. Det är viktigt att anpassa samhället till ett förändrat klimat, vid sidan av att minska utsläppen växthusgaser. Många aktörer har redan startat - inom den offentliga sektorn arbetar länsstyrelserna och många kommuner, regioner och myndigheter. Klimatanpassning drivs också av en rad organisationer och branscher inom näringslivet, till exempel försäkring, bygg, lant- och skogsbruk.
Handlingsplan för skogen
Skogen och skogsbruket påverkas i hög grad av klimatförändringarna. Vegetationsperioderna blir längre, vintrarna blir mildare och somrarna torrare – något som ger effekter både för skogens tillväxt och för skaderisker.
Skogsstyrelsen är en myndighet som sedan flera år tillbaka arbetat för att anpassa till ett varmare klimat. Tillsammans med andra aktörer inom skogsbruket har en handlingsplan tagits fram, vilken innehåller riktlinjer för hela skogssektorn. Grunden för arbetet med handlingsplanen var att kartlägga och väga risker för skogen och skogsbruket i ett förändrat klimat. Resultaten pekar bland annat på att några av de största riskerna är angrepp av granbarkborren, stormfällningar och rotröta. Andra risker är torka och brand, viltskador, översvämningar, körskador och transportproblem, erosion och ras.
I handlingsplanen specificerar Skogsstyrelsen hur man inom myndigheten ska driva på arbetet med klimatanpassning så att effekter i slutändan syns i skogen. Några exempel på fortsatt arbete inom myndigheten är olika typer av kunskapsspridning, myndighetssamverkan och fortsatta dialoger med skogsbruket. Skogsstyrelsen listar också utredningsbehov som att analysera vad det kostar att klimatanpassa i förhållande till nyttorna och hur föreskrifter och andra styrmedel kan utvecklas och kombineras för att på bästa sätt bidra till att anpassningsåtgärder vidtas i skogsbruket.
Klimatanpassning av skogen och skogsbruket
Klimat och sårbarhetsanalys som underlag
Grunden för Skogsstyrelsens arbete med handlingsplanen var att kartlägga och väga risker för skogen och skogsbruket i ett förändrat klimat. Här analyserades risker i olika tidsperspektiv, från nuläge till mitten av seklet och till slutet av seklet. Analysen innehåller uppskattningar för kostnader, men också påverkan på människors liv och hälsa och ekosystem.
Resultaten pekar på att de tre största riskerna när det gäller kostnadsökningar är angrepp av granbarkborren, stormfällningar och rotröta. Andra risker är till exempel torka och brand, viltskador, översvämningar, körskador och transportproblem, erosion och ras.
När det gäller stormfällningar kan skadorna öka på grund av att tjälen minskar och att marken blir mer instabil med högre markfuktighet vintertid. Risken för rotröta kommer att öka vilket även det innebär ökad risk för att träd faller i stormar. Däremot visar inte forskningen på att antalet stormar förväntas öka i ett förändrat klimat.
Mål och åtgärder
Utifrån klimat- och sårbarhetsanalysen togs mål och förslag till åtgärder fram för klimatanpassningsarbetet. Det finns mål som rör skogsproduktion, ett i närtid och ett på flera decenniers sikt, samt mål som rör andra värden i skogen. Förslagen på konkreta anpassningsåtgärder är i huvudsak riktade till skogsägare och andra aktörer som planerar och utför skogsbruksåtgärder.
Ett exempel på förslag till åtgärder som syftar till att säkra upp skogsproduktionen är att undvika att föryngra med gran på torr mark i hela landet, i syfte att motverka torkstress och angrepp av framför allt granbarkborren. För att stödja andra kvaliteter i skogen än skogsproduktionen föreslås bland annat att planera körning noggrant och undvika att kalavverka där erosion, ras eller skred skulle kunna orsaka skador.
I planen beskrivs också vilka direkta effekter man önskar av arbetet, exempelvis att mängden insektsdödad skog i genomsnitt är högst 500 000 kubikmeter per år under 2020-talet.
För att följa upp arbetet hänvisas i många fall till befintliga databaser, inventeringar, och enkäter/intervjuer - exempelvis de regelbundna inventeringarna Riksskogstaxeringen och Återväxtuppföljningen.
Involvera hela sektorn
Det har hela tiden varit nödvändigt och självklart för Skogsstyrelsen att involvera aktörer inom hela sektorn för att förankra målen och åtgärdsförslagen. Skogsägarföreningar, företrädare för storskogsbruket, miljöorganisationer, Sametinget och Skogsstyrelsens befintliga forum för samverkan har varit viktiga kanaler för kommunikation.
Målarbetet startade med särskilda dialogmöten som Skogsstyrelsen arrangerade med varje organisation var för sig. Syftet var att etablera en samsyn kring problembilden, ett fundament för det fortsatta arbetet. Dialogmötena präglades av förutsättningslösa diskussioner. För att bygga delaktighet och ömsesidigt förtroende behövde man noga lyssna in varandras perspektiv.
Problembilden tecknades genom klimat- och sårbarhetsanalysen, som i sin tur ledde fram till mål och åtgärdsförslag. Ambitionen var att sätta mål som var så enkla som möjligt utan att bli alltför trubbiga, och samtidigt lätta att följa upp. Åtgärdsförslagen är de bästa möjliga utifrån rådande kunskapsläge. Eftersom kunskapsläget kan förändras behöver arbetet kunna ändras efter nya förutsättningar.
Löpande uppföljning
Målen ska följas upp i sin helhet vart femte år. Men hur det praktiska arbetet med klimatanpassning av skogen och skogsbruket fortskrider är något som följs löpande. Bland annat fortsätter Skogsstyrelsen och skogsbruket att diskutera olika aspekter av klimatanpassning inom ramen för befintliga forum som sektorsråd och sektorsdialoger.
Klimatanpassning handlar ofta om arbete med mycket långa tidsperspektiv och det tar tid att utvärdera insatser. Stort fokus läggs därför på det långsiktigt förebyggande arbetet.
Klimatanpassning integreras i verksamheten
För det interna arbetet inom Skogsstyrelsen har ambitionen varit att integrera klimatanpassningen inom befintlig verksamhet, och att gå från projekt till förvaltning. Från projektorganisationen har en tvärgående grupp bildats som arbetar över hela myndigheten. Dessutom har en klimatanpassningsspecialist anställts som koordinerar arbetet.
Finansiering
Varje aktör som ingår i klimatanpassningsarbetet finansierar sin egen arbetstid och eventuella kringkostnader.
Erfarenheter
- Nödvändigt jobba inom hela sektorn och att också vinstdrivande företag upplever att man har ett ekonomiskt egenintresse av att klimatanpassa.
- Att tänka till ordentligt från början för att kunna gå från projekt till förvaltning. Arbetet får inte upphöra när projektet tar slut eller stanna hos en enda person.
- Förankring tar mycket tid men kan vara en framgångsfaktor. Företagsvisa dialogmöten kräver mer än stormöten med många aktörer men ger ofta mer.
- Deltagarna behöver ha stor respekt och vara lyhörda för varandras villkor, exempelvis mellan privata och offentliga aktörer.
- Viktigt sätta upp så kallade indikatorer – mätetal för att följa upp målen. Men mätetalen måste vara tillräckligt enkla så att uppföljningen inte blir för komplicerad. Bra att återanvända befintliga mål och indikatorer eller databaser.
- Klimat- och sårbarhetsanalysen, målen, åtgärdsförslagen och den övergripande handlingsplanen måste ses som en helhet – allt hänger ihop.
Enligt Förordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete ska 32 nationella myndigheter (bland andra Skogsstyrelsen) och alla länsstyrelser genomföra klimat- och sårbarhetsanalyser, ta fram myndighetsmål för sitt arbete med klimatanpassning samt en handlingsplan för att uppnå målen. Myndigheterna ska årligen redovisa till SMHI och regeringskansliet hur arbetet med klimatanpassning fortlöper. I detta ingår att bedöma statusen på de föreslagna effektmålen.
Relaterade sidor
Myndigheternas handlingsplaner för klimatanpassning | klimatanpassning.se