Molngata

Ett fenomen som kan vara svårt att upptäcka från marken men som är desto lättare att se från rymden är molngator. Vanligen består dessa av Cumulus (stackmoln) som radar upp sig på himlen.

Molngata över Värnamo
Flera molngator på rad fotade över Värnamo i juni 2017. Foto Anette Palmèr

Ibland kan man se att moln liksom lägger sig i rader. Speciellt märkbart kan det vara på våren och försommaren och med Cumulus (stackmoln). Det är inte alltid man ser fenomenet från marken då man helt enkelt är för nära för att få den överblick som krävs för att se helheten. På satellitbilder framträder mönstret med uppradade moln däremot ganska ofta.

Molnen som bildar dessa gator är oftast Cumulus och framförallt Cumulus mediocris, som bildas genom konvektion. Det krävs att vinden är ganska konstant till riktningen i ett djupare skikt av atmosfären (ett par kilometer). Vanligtvis vrider vinden och ökar sin hastighet med höjden.

När solen lyser på marken startar konvektionen eller om det sker över hav så kan drivningen helt enkelt vara att havet är varmare än den överliggande atmosfären. Över land är förhållandena gynnsammast efter en kallfront.

Nu kan det bildas långsträckta roterande rörelser där luften stiger i de områden där molnen befinner sig medan luften sjunker i omkringliggande områden. Molnen radar upp sig ungefär i den riktning som vinden har i den lägre atmosfären.
 

Molngata från undersidan
En lång rad med moln över Norrköping den 9 september 2011 kring 12 UTC (cirka kl 14 sommartid). Foto Weine Josefsson
Molngata från sidan
Tittar man tvärs molngatorna kan det vara svårare att se mönstret. I detta fall synes molnen klumpa ihop sig mot horisonten, bortom det molnfria området. Foto Weine Josefsson

Satellitbild och väderkarta motsvarande bilderna ovan

Exemplet som visas på bilderna är något som inträffar tämligen ofta. Notera även att det finns molngator över Danmark och vid kusterna i Baltikum och Polen. För att se molngatorna över Östergötland lite bättre se den nedre bilden.

På väderkartan syns en kallfront som har passerat Götaland och luftmassan är därför något instabil, vilket gynnar konvektionen. Vinden en bit upp i atmosfären (där molnen på bilderna ligger) blåser ungefär parallellt med isobarerna (heldragna svarta linjer).
 

Sett från ovan kl 11.27 UTC framträder molngatorna när de bildas över land i den västliga vinden, tydligast över sydvästra Götaland. Foto NOAA-SMHI
Lågtryckscentrum över Bottenhavet ger en väst-nordvästlig vind över södra Sverige den 9 september 2011 kl 12. Foto SMHI Förstora Bild
Molngator 20110909 satellit
Lite högre upplösning över Götaland Foto SMHI-NOAA Förstora Bild

Ta en titt på molngatorna över de danska öarna och Skåne. I den västliga vinden börjar molngatorna vid de västra kusterna på öarna och i Skåne. Molnen växer till mot de östra kusterna för att helt upphöra ute över Stora Bält, Öresund och Hanöbukten.

De relativt sett kalla haven sätter konvektionen ur spel. Om man tittar lite längre norrut kan man se att Vättern ger samma effekt.