Klimatindikator - geostrofisk vind

Direkta vindmätningar har gjorts på vissa stationer sedan 1800-talet. Under 1950-talet blev anemometrar (vindmätare) vanliga på flygplatser och kuststationer. Först 1996 fanns ett nät med 130 automatstationer med likadana vindutrustningar. Anemometrarna, har således förändrats tekniskt över tiden och omgivande förändringar av vegetation och byggnation har mycket stor inverkan på vindhastigheten. Detta innebär att det inte finns några långa homogena tidsserier av uppmätt vindhastighet. Istället för direkta vindmätningar bygger klimatindikatorn därför på geostrofisk vind, en idealiserad genomsnittlig vindhastighet som beräknats utifrån lufttrycksobservationer.

Kommentar till resultaten

Det är i allmänhet svårt att se någon tydlig tendens över tid av den geostrofiska vindhastigheten. Det gäller för hela året såväl som för olika trianglar. Men för vissa av trianglarna har antalet fall med geostrofisk vind över 25 m/s minskat sedan början av 1900-talet.

Även den potentiella geostrofiska vindenergin har beräknats. För åtminstone de två sydligaste trianglarna har den haft en minskande tendens sedan början av 1900-talet.

Hur definieras geostrofisk vind

Den vind vi upplever och som mäts med vindmätare är ofta påverkad av lokala faktorer som friktion, turbulens och olika hinder. Att jämföra vindmätningar mellan olika platser är därför inte helt enkelt.

Geostrofisk vind är en slags idealiserad genomsnittlig vindhastighet som bestäms av en balans mellan tryckgradientkraften och corioliskraften. Den geostrofiska vindhastigheten är beroende av skillnaden i lufttrycket mellan olika punkter. Den geostrofiska vindhastigheten kan därför beräknas med hjälp av lufttrycksobservationer.

Varför är den geostrofiska vinden viktig?

Kraftiga vindar i samband med stormar och orkaner kan orsaka mycket svåra skador och störningar i samhället. Historiskt sett tillhör stormar och orkaner de allra värsta ovädren när det gäller förlust av människoliv och materiella skador. Det gäller både i Sverige och globalt. Att förutsäga stormar har därför varit den kanske främsta drivkraften bakom att utveckla väderprognoser.

Mycket kraftiga vindar kan bildas dels i samband med storskaliga lågtryck, dels i samband med småskaliga fenomen som tromber och åskväder. Det är de mer storskaliga vindarna som fångas i klimatindikatorn geostrofisk vind.

Långvariga perioder med svag vind kan också orsaka problem. Till exempel i samband med vindkraftsproduktion och under segelfartygens tid.

Hur har klimatindikator geostrofisk vind beräknats?

Direkta vindmätningar är ofta påverkade av lokala faktorer. Varierande och inte alltid helt jämförbara metoder för vindmätning har använts genom åren. Lufttrycksobservationer har däremot varit mycket stabila under lång tid. Eftersom den geostrofiska vinden kan beräknas med hjälp av lufttrycksobservationer blir den geostrofiska vinden indirekt också en stabil parameter över tid.

Lufttrycksmätningar finns för minst tre gånger per dygn sedan 1879 och därmed har vi också en dataserie med geostrofiska vindar för perioden 1879 och framåt.

Data för åren 1879-1938 har ej genomgått samma kvalitetskontroll som data efter 1938 och kan därför innehålla felaktigheter. Data före år 1900 har valts att inte visas eftersom kvaliteten då är tveksam.

Den geostrofiska vinden har beräknats för nio trianglar över Sverige (se kartan). För de två sydligaste trianglarna ingår data sedan 1900, för övriga trianglar sedan 1939 eller 1940.