Molnklassificering

Molnhimlens utseende förändras ständigt och kan ibland förefalla kaotiskt. Inom meteorologin finns det ett system för att klassificera molnen som här presenteras mycket kort.

Den världsmeteorologiska organisationen WMO har sedan länge bestämt hur molnen ska klassificeras och rapporteras. Detaljer kring detta återfinns via länkar i högerspalten.

Emellertid tog det lång tid att komma fram till det nuvarande systemet. Fundamentet lades av Luke Howard i början av 1800-talet. Men det var 1896 när den första internationella molnatlasen publicerades som metodiken fick en internationell spridning. 

Det förekom dock brister i klassificeringen och en internationell molnkommission utarbetade en ny internationell molnatlas, som utkom i början av 1930-talet. 

År 1956 utkom en reviderad version som i praktiken är den som har använts sedan dess, se länkarna i högerspalten. WMO har 2013 tillsatt en arbetsgrupp som ska undersöka hur den nuvarande atlasen kan moderniseras. 

En lista över huvudmolnslagen

Först anges det svenska namnet och inom parantes det latinska (internationellt gångbart) samt den förkortning som brukar användas.

Dessa moln befinner sig i troposfären, från jordytan till lite drygt 10 km höjd. Utöver dessa molnslag finns det ett par som ligger på mycket höga höjder. Det är pärlemormolnen på cirka 20 km och de nattlysande molnen på cirka 80 km höjd.
 

  • Låga moln
  1. Valkmoln (Stratocumulus, Sc)
  2. Dimmoln (Stratus, St)
  • Medelhöga moln
  1. Böljemoln (Altocumulus, Ac)
  2. Skiktmoln (Altostratus, As)
  • Höga moln
  1. Fjädermoln (Cirrus, Ci)
  2. Slöjmoln (Cirrostratus, Cs)
  3. Makrillmoln (Cirrocumulus, Cc)
  • Moln med stor vertikal utsträckning
  1. Regn- eller snömoln (Nimbostratus, Ns)
  2. Stackmoln (Cumulus, Cu)
  3. Åsk- eller bymoln (Cumulonimbus, Cb)

Enligt WMO-klassificeringen finns det alltså tio huvudmolnslag. Därtill kan fjorton molnarter och nio varianter anges. Alla molnslag har inte alla arter eller varianter. Men trots allt finns det cirka hundra olika kombinationer som moln kan klassas i.

De ovan listade huvudmolnslagen kan delas in i underarter och varianter genom tillägg ur listan nedan. På detta sätt fås en fyllig beskrivning av specifika moln.

Ett exempel på detta ges i bilden ovan såsom Cumulus congestus (Cu con).
Fler bilder och exempel på molnslag, underarter och varianter återfinns via länkar till respektive huvudmolnslag.

Tillägg som beskriver utseendet och underarter till huvudmolnslagen

arcus - bågformade moln
calvus - kala Cumulonimbus som det åskar ur
capillatus - ludet, trådigt Cumulonimbus
castellanus - krenelerade utväxter
congestus - upptornade Cumulus
duplicatus - flera lager som smält samman
fibratus - trådiga delar
floccus - sönderrivna molntussar av exvis Cumulus
fractus - sönderrivna Cumulus eller Stratus
humilis - lågväxta Cumulus
incus - städformad övre del av Cumulonimbus
intortus - Cirrus vridna i olika riktningar
lacunosus - mellanrummen mellan molnelementen ger karaktären
lenticularis - linsformade moln exvis Altocumulus
mamma - påsiga utväxter oftast under Cumulonimbus
mediocris - måttligt upptornade Cumulus
nebulosis - dimmiga molnslöjor utan tydliga gränser
opacus - ogenomskinlig, jämför translucidus
perlucidus - täta mindre molnelement där mellanliggande områden är blå
pileus - hätta vanligen över Cumulonimbus och upptornade Cumulus
precipitatio - nederbörd faller ur molnet
radiatus - moln i parallella band där perspektivet ger en strålform 
spissatus - täta Cirrus
stratiformis - moln i skikt
translucidus - genomskinliga moln
tuba - trattformat moln (som kan bli en tromb)
uncinus - skidspetsformade Cirrus
undulatus - rejält vågiga moln
velum - slöjliknade molnutväxt till Cumulus och Cumulonimbus
vertebratus - revbenslika moln vanligen Cirrus
virga - fallstrimmor

Övrigt

Huvudmolnslag skrivs alltid med stor bokstav, exempelvis Cumulus, medan underart och variant skrivs med liten, exempelvis Cumulus congestus.

En annan liten detalj är att man inte använder den latinska pluralformen utan bara singularformen. Exempel: Trots att himlen är full av Cirrus (fjädermoln) används inte den latinska pluralformen Cirri.

Moln som bildas ur Cumulus kan få tillägget cumulogenitus eller cumulonimbogenitus om de bildats ur Cumulonimbus.

Kondensationsstrimmor (k-strimmor) efter flygplan kan bli liggande kvar på himlen. Dessa räknas då som moln och brukar då hänföras till Cirrus.