Vågformade moln

Vågformade moln kan ofta uppkomma i en frontyta, där varm, lättare luft ligger ovanpå kyligare, tyngre luft. I ett sådant skikt kan vågor uppstå, precis som det kan göra vid övergången från luft till vatten. Det är också möjligt att en vindändring med höjden hjälper till vid vågbildningen.

Böljemoln Foto Ulf Sigfridsson Förstora Bild

Molnen på bilden ovan uppstod i samband med att ett lågtryck med en skarp front kom in över sydöstra Sverige 22 juli 2007. På fotot (från Nybro i Småland) kan man se att molnvågor med extremt kort våglängd bildats på undersidan av böljemoln, Altocumulus. De finns på omkring 3 km höjd och består av underkylda vattendroppar samt ibland iskristaller.

Cirrocumulus undulatus

Cirrocumulus undulatus, vågformade makrillmoln Foto Ingvar Andersson Förstora Bild

På bilden ovan syns moln som bör vara av typen Cirrocumulus undulatus (makrillmoln med vågliknande utseende). De torde ligga på 6-8 km höjd och bestå av iskristaller. Det är definitivt ovanliga moln.

I nedre kanten finns tätare moln som mer påminner om de något vanligare Altocumulus undulatus (böljemoln med vågliknande utseende, se bild nedan). Här kan höjden vara cirka 6 km och här finns troligen både iskristaller och starkt underkylda molndroppar.

Altocumulus undulatus

För att det ska bli detta utseende på molnen krävs en frontyta med varm, lättare luft ovanpå kyligare, tyngre luft. I ett sådant skikt uppstår vågor, precis som det kan göra vid övergången från luft till vatten.

För att det ska bli vågor krävs också att vinden ändras med höjden, något som är mer regel än undantag vid en front. Molnen visar ju tydligt att luften "böljar" fram. Förutom fronten så har troligtvis dessa ganska spektakulära moln främst bildats när luften dessutom labiliseras, det vill säga när det börjar bli lättare för varm luft att stiga uppåt.

Böljemoln, Altocumulus undulatus
Altocumulus undulatus, fotograferade vid Örnsköldsvik den 22 augusti 2005.
Foto Berith Björklund Förstora Bild

Asperatus - asperitas

De ovan presenterade molnen är inga typexempel på Altocumulus och Cirrocumulus undulatus. De är snarare avvikare, men undulatus (böljelik) är det som ligger närmst.

Det finns ett förslag (2012) på en helt ny molnart som först fick arbetsnamnet asperatus men som sedan byttes till asperitas, ungefär som grov sjö eller stormig ocean. Nu krävs att WMO officiellt tar med det i sin klassificering, vilket ännu ej skett (augusti 2016).

Ett möjligt exempel på denna nya molnklass uppträdde den 28 augusti 2016 över sydvästra Skåne. De mycket spektakulära molnen väckte berättigat uppseende och här visas några bilder från Staffanstorp fotade av Clara Nagy omkring kl. 6.30 (sommartid).

Asperitas över Staffanstorp 28 augusti 2016
Asperitas över Staffanstorp 28 augusti 2016
Foto Clara Nagy Förstora Bild
Asperitas över Staffanstorp 28 augusti 2016
Närbild på ansiktsliknande former av Asperitas över Staffanstorp 28 augusti 2016
Foto Clara Nagy Förstora Bild