Vågformade moln

Molnen på bilden ovan uppstod i samband med att ett lågtryck med en skarp front kom in över sydöstra Sverige. På fotot kan man se att molnvågor med extremt kort våglängd bildats på undersidan av böljemoln, Altocumulus. De finns på omkring 3 km höjd och består av underkylda vattendroppar samt ibland iskristaller.

På bilden ovan syns moln som bör vara av typen Cirrocumulus undulatus (makrillmoln med vågliknande utseende). De torde ligga på 6-8 km höjd och bestå av iskristaller. Det är definitivt ovanliga moln.

I nedre kanten finns tätare moln som mer påminner om de något vanligare Altocumulus undulatus (böljemoln med vågliknande utseende, se bild nedan). Här kan höjden vara cirka 6 km och här finns troligen både iskristaller och starkt underkylda molndroppar.

För att det ska bli detta utseende på molnen krävs en frontyta med varm, lättare luft ovanpå kyligare, tyngre luft. I ett sådant skikt uppstår vågor, precis som det kan göra vid övergången från luft till vatten.

För att det ska bli vågor krävs också att vinden ändras med höjden, något som är mer regel än undantag vid en front. Molnen visar ju tydligt att luften "böljar" fram. Förutom fronten så har troligtvis dessa ganska spektakulära moln främst bildas när luften dessutom labiliseras, dvs. när det börjar bli lättare för varm luft att stiga uppåt.