Pärlemormoln - polarstratosfäriska moln

De mycket ovanliga pärlemormolnen karakteriseras av vackra pärlemorfärger, som framträder när solen är strax under horisonten, men fortfarande belyser dessa mycket högt belägna moln. De syns vanligen strax före eller efter solnedgången i gryning och skymning, och observeras för det mesta långt norrut i landet och under vinterhalvåret.

Pärlemormoln
Pärlemormoln fotograferade på nyårsafton 2008, Kittelfjäll.
Foto Anna Sjöholm Förstora Bild

På engelska kallas dessa moln "nacreous clouds" eller "mother of pearl clouds" och på fackspråk "Polar stratospheric clouds" (PSC). Pärlemormolnen är mycket sällsynta. De består av ytterst små partiklar av flytande eller fast vatten samt svavelsyra och salpetersyra och bildas på 20-30 km höjd, alltså minst dubbelt så högt som de vanliga molnen.

För att de skall kunna bildas måste temperaturen vara mycket låg, under -75°C. De har huvudsakligen observerats på höga breddgrader, till exempel i Skottland, Skandinavien och Antarktis. Pärlemormoln framträder tydligast om luften är ren och klar i de lägre luftlagren, till exempel efter en kallfrontspassage.

Pärlemormoln
Pärlemormoln över Bonäset i Örnsköldsvik den 22 december 2006.
Foto Andreas Gustavsson Förstora Bild

Pärlemormoln kan exempelvis bildas när det blåser kraftigt över den skandinaviska fjällkedjan under vintern. Det bildas då vågor (så kallade gravitationsvågor) på läsidan och det lilla vatten som finns på dessa höjder kondenseras i vågtopparna. Tillsammans med svavelsyra och salpetersyra bildar det kondenserade vattnet droppar/partiklar med sinsemellan ungefär samma storlek.

Att pärlemormolnen bildas i samband med en vågrörelse i atmosfären gör att de får liknande form som de medelhöga linsmolnen (Altocumulus lenticularis).

Att storleken på partiklarna är enhetlig medför att ljuset sprids på ett likartat sätt för respektive våglängd. Därmed sker en färgseparering, så kallad irisering, som gör att molnen skimrar vackert likt pärlemor. Om dessa moln bildas under andra förhållanden då dropparna inte är lika stora så uppstår inte färgsepareringen utan då blir molnen mer silvervita.

Dessa moln är även inblandade i nedbrytning av ozonskiktet.

Pärlemormoln Foto Andreas Gustavsson Förstora Bild

Polarstratosfäriskt moln över Norrköping

Pärlemormoln över Norrköping
Pärlemormoln och en k-strimma över Norrköping. Notera att k-strimman efter ett flygplan ligger i skugga medan solen ännu lyser på de mycket högre liggande pärlemormolnen.
Foto Weine Josefsson Förstora Bild

Under dagen den 28 december 2012 hade det varit en nord- till nordvästlig strömning över de höga bergen i Norge ner mot Norrköping.

Efter solens nedgång syntes pärlemormoln över Norrköping. De saknade dock mycket av pärlemor-färgerna förmodligen beroende av att molndropparna hade olika storlek så pass långt efter passagen över fjällen.

För att iriseringen (den fysikaliska effekten som ger de vackra färgerna) ska vara effektiv krävs att molndropparna är så gott som lika stora.