Varning klass 1, Sverige
Åska uppträder oftast i kraftiga Cumulonimbus (bymoln). Ibland ligger dock dessa moln inbakade i mer sammanhängande regnmoln. Cumulonimbusmolnen växer snabbt på höjden genom starka uppvindar.
Efterhand som molnet växer till sker en separation av elektriska laddningar så att den nedre delen av molnet blir mest negativt laddad och den övre delen positivt laddad. Hur denna separation av laddningar går till är ännu inte klarlagt, men den hänger ihop med att molndroppar, regndroppar och snöflingor rör sig upp och ned i molnet.
När spänningsskillnaden blir tillräckligt stor mellan mark och moln sker en urladdning. Urladdningar sker också inom molnet mellan delar med olika laddning och mellan olika moln.
Ett åskmoln är ofta några km brett vid basen och kan ibland sträcka sig ända upp till tropopausen (gränsen mellan troposfären och stratosfären). Sommartid ligger tropopausen på 8-10 km höjd i Sverige.
I tropikerna ligger den snarare på 12-14 km höjd varför åskmolnen kan bli mäktigare där. Riktigt kraftiga åskmoln kan tränga upp några km ovanför tropopausen. Ibland kan band med åskmoln återfinnas utefter en flera tiotals mil lång sträcka längs en kallfront.
Oftast på eftermiddagen
Det kan åska vid alla tider på dygnet, men oftast sker det på eftermiddagen och den tidigare delen av kvällen. Förklaringen ligger i hur åska uppstår.
Det krävs en separation av laddningar för att bygga upp de spännings-skillnader som är en förutsättning för att det skall kunna uppstå en blixt. Denna laddningsseparation sker i välutvecklade bymoln (åskmoln), där huvuddelen av de negativa laddningarna samlas i molnets nedre del, medan de positiva laddningarna dominerar i den övre delen.
Bymoln uppstår över land när solen värmer markytan varigenom luften längst ner i atmosfören värms upp och börjar stiga. Luften avkyls under sin väg uppåt så att luftens vattenånga kondenseras till molndroppar.
Den här processen startar under förmiddagen, då molnen till en början är små och ser ofarliga ut. Under dagens lopp tornar molnen upp sig mer och mer så att de på eftermiddagen är fullt utvecklade och åskan kan börja.
Den här typen av åska är alltså ett typiskt eftermiddags- eller kvällsfenomen, men sen finns det också åska som är knuten till fronter mellan varma och kalla luftmassor, och eftersom fronterna kommer och går utan dygnsrytm blir denna typ av åska jämnt fördelad över dygnet.
Även på vintern
Åska förekommer även vintertid, fast inte alls lika ofta som under sommaren. Att det är vanligare med åska när det är varmt beror på att de kraftiga bymoln där åskan uppstår bara kan bildas om det är gott om fuktighet i luften, och på att luften kan innehålla mer fuktighet ju varmare den är.
Trots det är det faktiskt inte så ovanligt med åska på vintern i södra Sverige i samband med oväder. Åska på vintern är vanligast i kusttrakter, speciellt vid västkusten samt ett par tre mil in över land. Det är ofta bara enstaka blixtar och det är vanligast ute över relativt varmt vatten.
Åska i världen och Sverige
Åskfrekvensen är störst i tropikerna och avtar norrut, exempelvis har Amazonas upp till 250 åskdagar per år. Men enligt Ingrid Holfords bok "Book of weather" anges Bogor i Javas bergstrakter som den åskrikaste platsen på jorden med 322 åskdagar per år. Nära 2000 åskväder rasar ständigt i jordens atmosfär.
På en viss plats i Sverige åskar det 5-20 dagar om året. Sverige träffas av omkring hundra tusen blixtnedslag varje år.
Den värsta kombinationen av blixtar och nederbörd som man känner till från vårt land inträffade på Fulufjället i nordvästra Dalarna den 30-31 augusti 1997. Fjället träffades av ca 700 blixtnedslag under några timmar och i det värst drabbade området uppskattades regnmängden till ca 400 mm under loppet av 24 timmar.
Under ett våldsamt åskdygn 10-11 augusti 1992 registrerades omkring 32000 nedslag i södra och mellersta Sverige av SMHIs blixtpejlsystem (LPATS).
