Olika typer av åska

Precis som andra väderfenomen förekommer åskväder i olika varianter, främst talar man om värmeåskväder och frontåskväder.

Värmeåskväder

Ett värmeåskväder uppstår inom en varm och fuktig luftmassa till skillnad från frontåskan som förekommer i anslutning till kallfronter. Det betyder att det fortsätter att vara varmt även efter ett värmeåskväder, medan det blir påtagligt kallare när en kallfront med tillhörande frontåska passerar.

Värmeåskväder förekommer främst under varma sommardagar, då man kan se enstaka stackmoln som under eftermiddagen tornar upp sig till ett åskmoln. De är ofta väldigt lokala.

Dessa åskmoln uppkommer genom att varm fuktig luft tvingas stiga vid lokal uppvärmning på grund av solstrålning. Denna typ av åska kallas också luftmasseåskväder och kan förekomma i såväl kalla som varma luftmassor.

Frontåskväder

Mycket långvariga åskväder (ca 10 timmar) över stora områden kan uppkomma i anslutning till kallfronter, då fuktig varm luft framför fronten tvingas stiga upp längs frontytan och många samverkande åskmoln bildas. Denna typ av åska kallas frontåskväder.

Förutsättningar

Det måste finnas både molndroppar (ofrysta) och snöflingor (högre upp) i ett bymoln för att det ska bli åska. Även om det är minusgrader på marken och sedan allt kallare högre upp, så krävs det runt –20° innan molndropparna börjar frysa.

Kraftig åska

Kraftig åska innebär att det förekommer minst 500 nedslag i timmen i ett 1000 km² stort område. Vi varnar för åska då prognosen visar att det är minst 50 % sannolikhet att det blir kraftig åska.

Det kan alltså förekomma enstaka urladdningar utan att varningar för åska har utfärdats.

Åska i dimmoln

Enligt läroböckerna kan åska endast uppstå i välutvecklade bymoln (Cumulonimbus), om man bortser från att den i sällsynta fall tycks kunna förekomma även i samband med våldsamma sandstormar, vulkanutbrott och möjligen även laviner.

I några fall har det dock hänt att åska uppstått i dimmoln (Stratus). Blixtarna från dessa moln verkar dock bara ha en tiondel av strömstyrkan hos vanliga blixtar. En förutsättning för att denna typ av åska ska kunna uppstå tycks vara att stratusmolnen har mycket vidsträckt utbredning.

Enligt en teori skulle den nödvändiga separationen av laddningar ske i horisontell led i dimmolnen, till skillnad från den laddningsseparation i vertikala led som sker i bymoln.