Cumulonimbus - bymoln

Cumulonimbus (bymoln) är vanligare på sommaren än under andra årstider. Dessa bymoln eller åskmoln kan ge upphov till starka väderfenomen, det kan därför vara bra att hålla koll på dem.

Cumulonimbus (bymoln eller åskmoln) kallas en typ av moln som oftast har en stor vertikal utsträckning. De bildas genom kraftig hävning av luften, som kan uppstå genom att solen värmer upp jordytan eller då luften strömmar över ett varmare underlag.

De förekommer året runt men är vanligast på sommarhalvåret. En typisk sommardag kan inledas med att himlen bara täcks av små spridda stackmoln (Cumulus), men allteftersom solen stiger högre värms jordytan mer och mer. Lufthavet börjar "koka" (konvektion) och de tidigare små molnen växer till i höjdled och kan till slut ge upphov till rejäla ovädersmoln.

Bymoln
Bymoln över Norrköping.
Foto Weine Josefsson

Karaktäristisk städform (incus)

I början har molnet det karaktäristiska blomkålsutseendet med skarpa konturer. När konvektionen är mycket kraftig kommer molnets översida att slå i taket, som kan vara tropopausen, vilket är gränsen mellan troposfären och stratosfären på cirka 6-10 km höjd över Sverige.

Om detta sker breder molnet ut sig i horisontell ledd och man kan se hur konturerna i övre delen av molnet eller i andra partier börjar suddas ut. Detta är ett tecken på att vattendropparna i molnet fryser till iskristaller.

Toppen på molnet blir trådig och ser på avstånd ut som ett städ vilket också är dess namn (Cumulonimbus incus). Ser man ett städ är det alltså en indikation på att konvektionen är mycket kraftig. Man kan då förvänta sig skurar eller till och med hagel.

Städ över bymoln (anvil)
Ett städ har bildats i den övre delen av ett bymoln.
Foto Weine Josefsson

Vindar, åska och nederbörd

Det förekommer kraftiga uppvindar i bymolnen. I stora Cumulonimbus kan det vara uppvindar på 20-30 m/s. Dessa uppvindar för molndroppar och iskristaller uppåt i molnet. Den övre delen av molnet kan slutligen bestå enbart av iskristaller och nå cirka 10 km höjd, i tropikerna ännu högre. Övre delen av molnet plattas så småningom till och vi får den karaktäristiska städformen på den delen av molnet.

Även nedvindarna kan vara kraftiga. När dessa vindar når marken utbreder de sig framför molnet och vi får så kallade fallvindar, vilka är anledningen att man precis innan regnet bryter ut ofta kan märka ett extra vinddrag.

Att hålla koll på Cumulonimbus är bra för att undvika obehagliga överraskningar när man till exempel är ute och cyklar, seglar eller badar. Dessa moln kan nämligen ge upphov till mycket starka väderfenomen. Förutom skyfall, åska och hagel kan dessa moln också ge upphov till tromber och fallvindar.

Ett Cumulonimbus kan även ge upphov till mer stillsamma fenomen såsom en dubbel regnbåge.
Foto Weine Josefsson