Meteorologer definierar vinter som den period då dygnets medeltemperatur varaktigt är 0 grader eller lägre.
Här är några exempel på när vintern normalt brukar anlända:
Kiruna 10 oktober
Östersund 4 november
Stockholm 6 december
Malmö 7 januari
Definitionen ovan lämpar sig bäst för medelvärden beräknade över många år. För ett enskilt år med stora svängningar i temperaturen används ett något annorlunda beräkningssätt.
Om dygnsmedeltemperaturen är 0,0°C eller lägre fem dygn i följd, säger vi att vintern anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vinter.
I vår definition av höstens ankomst har vi satt den 1 augusti som tidigast möjliga datum och naturligtvis kan inte heller vintern komma tidigare än så.
Det finns även en kalendarisk definition som säger att vintern omfattar månaderna december, januari och februari.
Enskilda år kan avvikelsen från vinterns normala ankomstdatum vara stor. Riktigt milda år kan den meteorologiska vintern helt utebli i Sydsverige.
Det har också hänt att de kallaste perioderna infallit under hösten eller våren. Detta var fallet säsongerna 1956/57 samt 2007/08 då en del stationer runt om i landet hade lägre månadsmedeltemperatur i november eller mars än under någon av de egentliga vintermånaderna.
Med några undantag, exempelvis vintern 2009/10, har vintrarna de senaste decennierna varit mycket milda, vilket syns i diagrammet nedan.
Förutsättningar för "riktig vinter"
Det som i hög grad avgör om en vinter blir kall eller varm är luftströmmarna som styrs av lågtryckens och högtryckens positioner.
För att det ska bli riktig vinter med kyla och snö i Sverige krävs det att lågtrycken går på sydliga banor t.ex. över Spanien-Italien-Grekland, eller på mycket nordliga banor över Ishavet. Det är då ofta högtrycksbetonat, kallt och torrt väder här. Går lågtrycken över Tyskland-Polen får vi ostvindar och snö i södra Sverige.
På senare år har det blivit populärt att med hjälp av olika index kategorisera tryckfördelningen och strömningsmönstret i atmosfären. Det förmodligen mest välbekanta är Nordatlantiska oscillationen (NAO).
Vårvinter - Den femte årstiden
Under vinterns senare del innebär högtryck ofta soliga dagar och klara, kalla nätter. Över de snötäckta ytorna i mellersta och norra Sverige blir det stora temperaturvariationer med minusgrader nattetid och plusgrader dagtid.
När snön tinar på dagen och sedan fryser till på natten bildas skare. Samtidigt upplevs solljuset som extra kraftigt genom reflektion mot snötäcket. Detta är vad som i norra Sverige brukar kallas ”den femte årstiden”, eller med andra ord vårvintern!