Sommar

Den svenska sommaren bjuder ibland på högtryck med sol och högsommarvärme. Men minst lika ofta bjuder den på lågtryck med regn och rusk. Dessutom brukar det gärna bli antingen det ena eller det andra som överväger. Den helt perfekta blandningen av sol och regn som gör både semesterfirare och lantbrukare nöjda är ovanlig.

Den meteorologiska definitionen av sommar är att dygnsmedeltemperaturen varaktigt ska vara minst 10 grader.

Några exempel på när sommaren normalt brukar anlända:
Kiruna 18 juni
Östersund 29 maj
Stockholm 13 maj
Malmö 8 maj


Definitionen ovan lämpar sig bäst för medelvärden beräknade över många år. För ett enskilt år med stora svängningar i temperaturen används en något annorlunda definition. Om dygnsmedeltemperaturen är 10,0°C eller högre fem dygn i följd, säger vi att sommaren anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som sommar. 

I västra Götaland anländer sommaren normalt i mitten av maj, medan det i Norrlands fjälltrakter kan dröja ända tills sommarsolståndet eller senare. I högfjället, ca 1000 meter över havsnivån, är temperaturen i medeltal så låg under hela året att det aldrig blir någon sommar enligt den meteorologiska definitionen. 

Det finns även en kalendarisk definition av sommar, som säger att den omfattar månaderna juni, juli och augusti.

Diagram som visar sommarens ankomst sedan år 1900.
Diagrammet visar hur många veckor sommaren har kommit före (+) eller efter (-) medeldatum för perioden 1961-90. Sedan den sena sommaren 1991 har somrarna ofta kommit tidigt till stationerna i södra och mellersta Sverige, medan ankomsterna till Haparanda varierat mer.
Förstora Bild

Juni ljusast men ej varmast

Juni är årets ljusaste månad och vid sommarsolståndet är solen uppe som längst och står som högst på himlen. Trots detta är juni statistiskt sett bara årets tredje varmaste månad, åtminstone i södra Sverige. På sina håll i Norrland och i norra Svealand kommer den på andra plats efter juli.

Anledningen till att juli och augusti ofta är varmare än juni beror på att vi har en positiv nettoinstrålning som bidrar till att hålla luften varm nära markytan ända fram till slutet på juli. Detta innebär att den kortvågiga värmeinstrålningen från solen är större än utstrålningen av långvågig värme från marken. Alltså värms marken upp hela tiden. Dessutom sker uppvärmningen av haven långsamt, vilka fortfarande kan vara relativt kalla under juni och då bidrar till att hålla nere temperaturerna.

Men juni är ändå en mycket bra sommarmånad på många sätt. Det är den nederbördsfattigaste av de tre sommarmånaderna både vad gäller total månadsnederbörd och antalet regndagar. Juni har också något lägre medelmolnighet, vilket tillsammans med de korta nätterna innebär ett högre antal soltimmar än i juli och augusti.

Sommaroväder

Trots att sommaren är den tid de flesta anser att vädret är som mest behagligt och vackert, kan man konstatera att det normalt är under sommarmånaderna vi har de största nederbördsmängderna.

Statistiskt faller det på de flesta håll i Sverige i genomsnitt dubbelt så mycket nederbörd under en sommarmånad som under en vintermånad, men tiden under vilken det faller nederbörd är däremot mindre än hälften av vad den är under vintern.

Att det regnar så mycket på sommaren hänger samman med att varm luft kan innehålla mer vattenånga än kall luft och att de skurar som vi har sommartid därmed kan bli fler och kraftigare än andra tider på året.

Utmärkande för sommarnederbörden är att den ofta faller under dagen. Det är paradoxalt nog solen själv som skapar de typiska eftermiddagsskurarna.

Under förutsättning att luftmassan är tillräckligt instabil, vilket den är om det är kallt i den övre delen av atmosfären, innebär den successiva soluppvärmningen att det bildas kraftiga uppvindar när den varma och därför lätta luften vid marken börjar stiga.

När luften stiger avkyls den och vattenångan i luften kondenserar. Det bildas med andra ord ett moln. Till en början är det litet och oskyldigt, men efterhand som dagen går kan det växa till ett stort bymoln, som är förutsättningen för såväl skyfall som hagel och åska.