Naturligtvis sker sommarens ankomst som en kontinuerlig förändring i och med att solinstrålningen blir allt starkare och lufttemperaturen därmed ökar. Meteorologerna önskar en enkel och allmängiltig definition av tidpunkten för vårens övergång till sommar och har valt att säga att detta sker i och med att dygnets medeltemperatur varaktigt överstiger 10° i minst fem dygn i följd.
Om fem dygn i följd har sommartemperatur säger vi att sommaren anlände det första av dessa dygn. Även om det därefter blir kyligare temperaturer så räknas det fortfarande som sommar. När sommaren väl anlänt backar vi inte på datumet oavsett om det blir kallare.
I västra Götaland sker detta normalt i mitten av maj, medan det i Norrlands fjälltrakter kan dröja ända tills sommarsolståndet eller senare. I högfjället, ca 1000 meter över havsnivån, är temperaturen i medeltal så låg under hela året att det aldrig blir någon sommar enligt denna klimatologiska definition.
Några exempel på när sommaren normalt brukar inträffa:
Kiruna, 18 juni
Östersund, 29 maj
Stockholm, 13 maj
Malmö, 8 maj
Juni ljusast men ej varmast
Juni är årets ljusaste månad och vid sommarsolståndet är solen uppe som längst och står som högst på himlen. Trots detta är juni statistiskt sett bara årets tredje varmaste månad åtminstone i södra Sverige, på sina håll i Norrland och i norra Svealand kommer den på andra plats efter juli.
Anledningen till att juli och augusti ofta är varmare än juni beror på att vi har en positiv nettoinstrålning av värme ända fram till slutet på juli. Detta innebär att den kortvågiga värmeinstrålningen från solen är större än utstrålningen av långvågig värme från marken. Alltså värms marken upp hela tiden. Dessutom sker uppvärmningen av haven långsamt, vilka fortfarande kan vara relativt kalla under juni och då bidrar till att hålla nere temperaturerna.
Men juni är ändå en mycket bra sommarmånad på många sätt. Det är den nederbördsfattigaste av de tre både vad gäller total månadsnederbörd och antalet regndagar. Juni har också något lägre medelmolnighet, vilket innebär ett högre antal soltimmar än juli och augusti.
Sommaroväder
Trots att sommaren är den tid de flesta anser att vädret är som mest behagligt och vackert, kan man konstatera att det normalt är under sommarmånaderna vi har de största nederbördsmängderna.
Statistiskt faller det i genomsnitt dubbelt så mycket nederbörd i en sommarmånad än i en vintermånad, men tiden för nederbörd är däremot mindre än hälften av vad den är under vintern.
Att det regnar så mycket på sommaren hänger samman med att varm luft kan innehålla mer vattenånga än kall luft och att de skurar som vi har sommartid därmed kan bli fler och kraftigare än andra tider på året.
Utmärkande för sommarnederbörden är att den ofta faller under dagen. Det är paradoxalt nog solen själv som skapar det typiska eftermiddags-åskvädret.
Under förutsättning att luftmassan är tillräckligt instabil, vilket den är om det är kallt i den övre delen av atmosfären, innebär den successiva soluppvärmningen av markytan vid de lägsta luftskiten att det bildas kraftiga uppvindar, genom att den varma och därför lätta luften vid marken börjar stiga.
Vid stigningen avkyls den och vattångan i luften kondenserar. Det bildas med andra ord ett moln. Till en början är det litet och oskyldigt, men efterhand som dagen går kan det växa till ett stort bymoln, som är förutsättningen för såväl skyfall som hagel och åska.
