Vår

Våren är den tid då vårt halvklot alltmer vänds mot solen, som stiger allt högre upp på himlen och smälter snön och isen. Jorden värms upp och både växter och djur lockas fram. Men att definiera meteorologisk vår är ingen lätt uppgift. Det finns ingen vedertagen internationell standard.

Vitsippor skog vår blommor
Vitsippebacken är en efterlängtad syn på våren!

Våren är troligen den mest efterlängtade av våra fyra årstider vilket gör att intresset för dess ankomst är mycket stort. Säg den svensk som inte utbrister i ett "nu är det verkligen vår!" under den ibland mycket segdragna tiden mellan vinter och sommar.

Vi söker efter vårtecken såsom första tussilagon eller första lärkan, för att få detta svårdefinierade vårrus bekräftat i något konkret och mätbart.

Våren är nyckfull, en ständig kamp mellan den kvardröjande vintern och den framträngande sommaren. Ofta kommer bakslag med kyliga nordliga vindar och snöfall i både april och maj.

Vårens ankomst är, som med de andra årstiderna, en process, och det är svårt att säga att våren anlände ett bestämt datum.

Årstiderna ser inte likadana ut på alla ställen på jorden. I Norden har vi vår egen uppfattning om vad som är vinter, vår, sommar och höst, och vi måste försöka hitta en klimatologisk standard därefter.

Vårens ankomst ett enskilt år

Den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen ska vara stigande och över 0,0°C men under 10,0°C.

Denna definition lämpar sig bäst för medelvärden beräknade över många år. För ett enskilt år med stora svängningar i temperaturen används ett något annorlunda beräkningssätt

Där räknas dygn med en dygnsmedeltemperatur över 0,0°C. När det finns sju sådana dygn i följd, säger vi att våren anlänt det första av dessa dygn.

Dessa beräkningsregler antogs år 2001 sedan en undersökning av olika kriterier för vårens ankomst gjorts. Syftet var att få fram en beräkningsmetod som kan användas för enskilda år och samtidigt ge resultat med god överensstämmelse med beräkningarna för den då gällande normalperioden 1961-90.

Se artikel i Väder och Vatten april 2001.

Väder och Vatten 2001 (34,0 MB, pdf)

Våren kan inte backa

Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vår.

En beräkning av dygnsmedeltemperaturen kan resultera i ett antal decimaler, men man gör en avrundning till en tiondels grad innan man tillämpar definitionen av de olika årstiderna.

Vi börjar beräkningen den 15 februari

Vi har satt ytterligare ett villkor, nämligen att starten på våren ett enskilt år inte kan ske före den 15 februari. Detta för att minska sannolikheten för alltför långa perioder med bakslag i vårvädret.

Ursprungligen valdes gränsen 15 februari för att det var ungefär den tidpunkt då våren normalt anlände till sydligaste Sverige enligt normalvärdena för perioden 1961-1990. Enligt de nya normalvärdena för perioden 1991-2020 sker detta redan omkring den 5 februari. Men i den här tillämpningen har vi för enkelhets skull behållit gränsen 15 februari.

Vårens genomsnittliga ankomst under en normalperiod

Karta som visar vårens normala ankomst
Vårens normala ankomst, som utgår från statistik för perioden 1991-2020. Förstora Bild

Definitionen av vårens genomsnittliga ankomst under en normalperiod skiljer sig något åt från definitionen av ankomsten under ett enskilt år. För den genomsnittliga ankomsten används den ursprungliga definitionen:

Den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen ska vara stigande och över 0,0°C men under 10,0°C.

En kurva där dygnsmedeltemperaturen baseras på ett medelvärde över 30 år är i allmänhet mycket jämnare än kurvan för ett enskilt år. Då är det mycket lättare att hitta brytpunkten när den normala dygnsmedeltemperaturen passerar 0,0°C.

Villkoren om sju dygn i sträck över 0,0°C och att våren inte får inträffa före 15 februari finns inte med i denna klimatologiska beräkning, utan dessa villkor gäller enbart vid bestämmande av vårens ankomst under enskilda år.

Ett praktiskt exempel: 

\\winfs\data\prod\statistik-produktion\LennartWern\KB-artiklar
Munka-Ljungby i Skåne. Genomsnittlig dygnsmedeltemperatur 1991 – 2020. Förstora Bild

Den genomsnittliga dygnsmedeltemperaturen under perioden 1991-2020, från den 1 januari till och med den 31 december, finns för varje dygn uppritat för Munka-Ljungby (Skåne) i diagrammet till höger. Kurvan är utjämnad genom så kallat löpande medelvärde, plus/minus 14 dygn, annars hade kurvan varit hackig. En kurva med 30-årsmedelvärden blir betydligt jämnare och passagen av temperaturgränsen väldefinierad jämfört med en kurva under ett enskilt år.

Det visar sig att under två dygn den 3 och 4 februari är dygnsmedeltemperaturen 0,0°C. Då inträffar vintern i genomsnitt på stationen och vintern är således två dygn lång. Vårens ankomst blir följaktligen i genomsnitt den 5 februari.

Flera stationer i södra Sverige har i genomsnitt inte någon vinter alls. För dessa stationer antas våren i medeltal ankomma när den genomsnittliga dygnstemperaturen börjar stiga. Dessa stationer går alltså direkt från höst till vår.

Kalendarisk definition

Det finns även en kalendarisk definition av vår som säger att våren omfattar månaderna mars, april och maj. Den kalendariska definitionen är identisk i praktiskt taget alla länder på norra halvklotet. Den speciella  temperaturberoende definitionen är dock SMHIs egen.

Den personliga upplevelsen

Din personliga upplevelse av när våren kommer kan mycket väl skilja sig från den lite torra definitionen som vi meteorologer använder. Somliga tycker att våren kommer när tjälen släpper, när den första sädesärlan trippar på gräsmattan eller när blåsippan blommar och så vidare.

SMHIs definition kommer inte att kunna fånga allt detta, men det är en metod som enbart baserar sig på den fysikaliskt observerade temperaturen (objektiv) och inte på den personliga upplevelsen (subjektiv).

Tanken är att vi ska kunna jämföra olika år med varandra och på så sätt kunna säga om vårens ankomst är tidig eller sen ett visst år på en bestämd plats.

Enligt den meteorologiska definitionen når våren sydligaste Sverige för det mesta i början av februari. Till södra delarna av Svealand når den oftast i början av mars. I slutet av april är det endast nordvästra Lappland som fortfarande håller stånd mot vårvindarna.

"Är inte våren ovanligt sen i år?"

Nästan varje april ställs den frågan. Vid den tiden på året brukar våren ha hunnit bjuda på några soliga dagar med temperaturer på 10 grader eller drygt det. Så kommer det lite bakslag med snö i luften men det är vi ju vana vid.

Vartefter tiden går blir förväntningarna högre, var det 10 grader i mitten av mars så borde det väl vara minst 15 grader en bit fram i april?

Ser man till statistiken för till exempel Uppsalatrakten så brukar dygnsmedeltemperaturen gå över noll grader omkring den 15 mars. Den genomsnittliga maximitemperaturen ligger då runt 4 plusgrader.

På en månad, till mitten av april ökar de här värdena med bara omkring 5 grader, det vill säga en dygnsmedeltemperatur på cirka 5 grader och dagens högsta värden är lite drygt 10 grader.

Det går inte snabbare än så. På ytterligare en månad blir skillnaden ungefär densamma med cirka 5 graders ökning. Sedan kan ju vårt minne påverkas av enskilda år med mycket avvikande väder.

I april 2000 när det var över 25 grader på många håll i södra Sverige dagen före Valborg och även 1993 var det mycket varmt vid den tiden. Även exempelvis april 2007, 2009, 2011 och 2019 var mycket varma aprilmånader. Men det finns också år då det låg snö på det som skulle bli en brasa dagarna efter.

Statistiken är ju som bekant uppbyggd av både normalt och extremt.

Våren sedan mitten av 1800-talet

Bilden visar att stapeldiagram med vårens medeltemperatur i Sverige år för år sedan 1860.
Staplarna i diagrammet visar medeltemperaturen för mars, april och maj. Röda staplar visar högre och blå visar lägre temperaturer än medelvärdet för normalperioden 1961-1990. Den grå linjen visar ett glidande medelvärde beräknat över ungefär tio år. Förstora Bild

Bakslag

I södra Sverige brukar maj meteorologiskt sett bjuda på sommarväder, men även denna månad kan bjuda på överraskningar. I mitten av maj 2008 kom över en decimeter snö i norra Svealand och södra Norrland. Samma område fick på sina ställen 2-3 decimeter snö den 16-17 maj 2005.

Dessa ovanligt sena snöfall orsakades av att kylig ishavsluft strömmat ned över landets norra del och i gränsen till varmare luft som fanns i söder förekom regn som övergick i snö. Denna typ av bakslag är ett inte alltför ovanligt inslag i det svenska vårvädret.

Ett snöfall i Småland i juni 1982 och andra sena snöfall beskrivs i den här artikeln.

Sena snöfall i Sverige