Ozon

Ozon finns både i stratosfären och i troposfären, men i SLCP sammanhang är det troposfäriskt ozon som avses. Det troposfäriska ozonet är en luftförorening som är skadligt för djur- och växtlivet och bildningen av ozon sker till stor del genom reaktioner mellan ämnen utsläppta av människan.

Ozon (O3) är en reaktiv gas som finns i två lager av atmosfären: stratosfären (det övre lagret) och troposfären (marknivå till ~ 10-15 km). I stratosfären är O3 fördelaktigt, eftersom det skyddar livet på jorden från solens skadliga ultravioletta (UV) strålning. I marknivå är O3 däremot en luftförorening och skadligt för människors hälsa och växtligheten, och det är en viktig del av städernas smog.

I troposfären är O3 en betydelsefull växthusgas. En tredubbling av koncentrationen av ozon i troposfären på norra halvklotet under de senaste 100 åren har gjort den till den uppskattningsvis tredje viktigaste bidragsgivaren till den mänskliga förstärkningen av den globala växthuseffekten, efter koldioxid och metan.

I troposfären bildas O3 genom kemiska reaktioner som kräver solljus. Ingångsämnena för dessa reaktioner har både naturliga och antropogena källor, och de utgörs bland annat av metan (CH4), kväveoxider (NOX), flyktiga organiska ämnen (VOC) och kolmonoxid (CO). Minskningar i både CH4- och CO-utsläpp har potential att avsevärt minska O3 koncentrationen i troposfären och därmed minska den globala uppvärmningen. Även en minskning av VOC är bra på regional skala, men har en liten inverkan på den globala skalan, samtidigt som NOX har flera ytterligare effekter som resulterar i att nettoeffekten på klimatet av reducerade utsläpp bedöms som små.

Källa: Integrated Assessment of Black Carbon and Tropospheric Ozone, Summary for Decision Makers, UNEP.