Metan

Metan är en av de viktigaste växthusgaserna och är efter koldioxid den gas med störst påverkan på växthuseffekten. Metan står för 20% av växthuseffekten om vattenånga ej tas med. Dock räknas metan inte till de långlivade växthusgaserna då den har en livslängd i atmosfären på omkring 8 år. Därför räknas metan, tillsammans med sotpartiklar och marknära ozon, som kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar (SLCP).

Koncentrationen av metan i atmosfären har mer än fördubblats på hundra år. Under de senaste 650 000 åren har koncentrationen av metan pendlat mellan 400 och 700 ppb (part per billion), för att under 1900-talet stigit kraftigt upp till dagens nivå på över 1700 ppb.

Metan bildas vid syrefri nedbrytning av organiskt material. Detta äger rum till exempel i våtmarker såsom risfält och torvmossar. Även idisslande djur, bland annat nötboskap utsöndrar ansenliga mängder metan. Ytterligare en källa för metan är avfallsdeponier.

Troligen stora reservoarer

Det är osäkert hur mycket metan som finns på jorden, men med nuvarande utvinningstakt skulle de kända reserverna räcka i 60 år till. Metan utgör omkring 30% av den globala användningen av fossila bränslen. Kol står för en lika stor del medan oljan i princip utgör de resterande 40 procenten.

Metan läcker även ut i atmosfären vid utvinning och transport av fossila bränslen. Den olja som utvinns innehåller ofta mycket gas, men för att minska explosionsrisken förbränns den ofta på plats istället för att tas omhand. Detta leder till utsläpp av koldioxid istället för metan.

Ytterligare en källa till utsläpp är metanhydrater som finns i den frusna havsbotten och tundran i Arktis. Hur mycket metan som finns bundet på detta sätt är osäkert, men studier tyder på att det är mycket stora mängder. Metanhydrater är bara stabila vid högt tryck och låga temperaturer, så uppvärmningen i Arktis skulle kunna leda till stora utsläpp av metan.

Den största sänkan för atmosfäriskt metan är den fria hydroxylradikalen (OH), som bildas genom en fotokemisk reaktion i atmosfären.
 

Orsaken till stabilisering oklar

Från att ha varit mer än 1% per år under 1970-talet har ökningen av metan i atmosfären avtagit sedan 1980-talet. Anledningen till stabiliseringen av halten metan i atmosfären är ännu ej klarlagd, men då hydroxylradikalen som sänka anses vara oförändrad tyder det på att stabiliseringen beror på förändrade utsläpp.