Tidvatten

Månen och solen spelar en viktig roll för tidvattnet på jorden. Men det finns flera faktorer som spelar in, såsom jordens rotation, jordaxelns lutning, variationen i avståndet till månen och solen samt deras banors lutning.

Jorden, månen, solen och andra himlakroppar har en dragningskraft mellan sig. Dragningskraften balanseras av centrifugalkraften orsakad av att två himlakroppar cirkulerar runt en gemensam tyngdpunkt.

Dragningskraften är beroende på kropparnas massa och avståndet mellan dem. Detta gör att dragningskraften på jorden domineras av månen och solen samt att solens dragningskraft är cirka hälften (0,46) av månens.

Dragningskraften verkar på all massa men eftersom vattnet är lättrörligt dras det snabbare mot månen respektive solen. Om hela jorden var täckt av hav och bara månens dragningskraft betraktas skulle det vara högvatten på platser närmast månen men även på motsatta sidan av jorden eftersom dragningskraften här är mindre än centrifugalkraften.

Månens apparenta (skenbara) omloppstid runt jorden är cirka 24 timmar och 50 minuter. Måntidvattnet har alltså en period på 12 timmar och 25 minuter.

Många faktorer påverkar tidvattnet

I verkligheten beror tidvattnets förlopp av inte bara månen och solen utan också jordens rotation, jordaxelns lutning, variationen i avståndet till månen och solen samt deras banors lutning. Landområden hindrar förstås tidvattensvågen och dessutom kan inte vattenvågen röra sig lika fort som månen och solen rör sig över jorden.

Alla dessa faktorer gör att tidvattnet varierar från plats till plats och på varje plats i ett komplicerat men för varje havsområde karakteristiskt regelbundet mönster.

Tidvatten i svenska farvatten

I Skagerrak och Kattegatt finns ett så kallat halvdagligt tidvatten som en följd av öppningen mot Nordsjön och Atlanten. Amplituden på tidvattnet är normalt ca 10 centimeter i Skagerrak och 5 centimeter i Kattegatt men när de olika faktorerna samverkar (springflod) kan det vara 40 resp. 20 cm.

Den dominerande perioden är 12 timmar och 25 min vilket är halva tidsintervallet mellan månens minsta avstånd över en plats. Detta syns tydligt på vattenståndskurvorna för västkustens mätstationer.

Östersjön är för liten och har för trång öppning för att ha något egentligt tidvatten. Tidvattnet är enbart någon centimeter. Tidvattensvågen från Kattegatt genom sunden ger dock några centimeters tidvatten i södra Östersjön.

Varför knappt något tidvatten i Sverige?

Tidvattnets storlek är beroende av bassängernas topografi och storlek. I våra vatten är det lokalt genererade tidvattnet av mycket liten betydelse.

Det tidvatten vi upplever beror på en våg som kommer in via Nordsjön, Skagerrak och Kattegat. Eftersom det här är grunt så kommer vågen pga. friktion dämpas kraftigt.

Vid den vidare passagen in i Östersjön begränsas den ytterligare genom de trånga förbindelserna via Öresund och Bälten Kvar i Östersjön finns endast några centimeters variation till följd av tidvatteneffekter.

Tidvatten utomlands

I Asien kan det vara lågvatten på förmiddagen och högvatten på eftermiddagen, för att vissa dagar vara tvärtom. Här rör det sig om dagligt eller blandat dagligt och halvdagligt tidvatten.

Dagligt tidvatten innebär ett högvatten och ett lågvatten per dag och halvdagligt innebär två av vardera. De två största dagliga komponenterna har perioder på 23.93 respektive 25.82 timmar.

Har man ett kraftigt dagligt tidvatten kan det medföra att dygnsfasen (hög och lågvatten) förskjuts under månadens gång. Det kan också vara kopplat till lokala effekter såsom friktion och havsbottens form.