Meteorologiska mätningar

SMHI observerar och rapporterar en mängd olika meteorologiska data, såsom temperatur, nederbörd och molnighet. Men hur görs observationerna?

De vanligaste meteorologiska mätinstrumenten är termometer, nederbördsmätare, barometer (mäter lufttryck), anemometer (vindhastighet), vindfana (vindriktning), siktmätare och molnhöjdsmätare. Tidigare användes våra sinnen för att registrera moln, sikt och olika typer av väder såsom åska, regn och snö etc.

SMHI samlar in data från en mängd stationer runt om i landet. Från att ha varit manuella, dvs. vid varje station fanns en väderobservatör så gick utvecklingen allt mer mot automatiska stationer och instrument under mitten av 1990-talet.

Numera dominerar automatstationer observationerna runtom i Sverige. Antalet manuella väderstationer med mätningar var tredje timme är numera få. Automatstationerna har gjort att vi får kontinuerliga observationer även från mer svåråtkomliga platser.

Följ länkarna till höger för att läsa mer om olika meteorologiska mätningar och mätinstrument.

Automatstationer

Automatisk väderstation, illustration

På bilden ses en typisk automatstation. Om möjligt är de placerade på samma sätt, med vindmätaren åt norr.

(1) Vindmätare på mast.
(2) Fukt- och temperaturgivare.
(3) Molnhöjdsmätare som mäter molnhöjden med hjälp av en laserstråle.
(4) Nederbördsmätaren, omgiven av en vindskärm.
(5) Present weather-givaren, ger bl.a. information om vilken typ av nederbörd som faller - den kan t.ex. klassa in snö i olika klasser. Den mäter också sikten.
(6) Automatikcentralen, här samlas observationerna ihop och en del medelvärdesberäkningar görs. I det här skåpet sitter även barometern.
(7) El/tele/-skåp.

För närvarande pågår en uppgradering av mjukvaran i SMHIs automatstationer, som bland annat ska resultera i insamling av data för varje minut.

Manuella stationer

Vid sidan av väderstationer med regelbundna och omfattande mätningar dygnet runt, så har det sedan länge funnits så kallade klimatstationer med mätningar endast 1-2 gånger per dygn. Dessa klimatstationer rapporterar nederbörd, snödjup och i en del fall även temperatur.

Bland klimatstationerna är det manuella inslaget fortfarande stort.

Väderballonger

Väderballonger skickas upp två gånger per dygn (00 och 12 UTC) från drygt tusen platser på jorden. I Sverige finns fyra sådana stationer. De används för att få fram hur vind, temperatur och luftfuktighet varierar med höjden.

Under ballongen hänger instrument, som mäter lufttryck, temperatur och relativ fuktighet, och en sändare som skickar ner data till en mottagarstation.

Förr följdes ballongen med radar för att få fram hur vinden varierar med höjden. Numera används GPS. Ballongerna brukar nå 15-30 km höjd innan de spricker. Men i stort sett räcker det att de når 10-15 km höjd då allt väsentligt väder äger rum under denna nivå.

De värden som dessa ballonger, eller rättare sagt radiosonder, ger är av mycket stor betydelse för de vädermodeller som används för att räkna ut hur vädret blir de närmaste dagarna. Dessa radiosonderingar blev mer allmänna ungefär sedan 1940-talet.

Fjärranalysdata

Väderstationer observerar vädervariabler gällande en punkt. Men det finns även system som täcker in en större yta. Det gäller främst vädersatelliter, väderradar och blixtlokaliseringssystem.

Under senare år har data från framför allt satelliter blivit alltmer betydelsefulla för klimatövervakning och som underlag för prognoser.

Det pågår även försök med andra informationskällor, till exempel nederbördsdetektering med hjälp av signaler från mobilmaster.