Varning klass 1, SverigeNederbördsmängd anges vanligen i millimeter. Om det exempelvis regnar 1 mm innebär det att det regnvattnet bildar ett 1 mm tjockt skikt på en horisontell yta om inget vatten avdunstar eller rinner undan. 1 mm nederbörd motsvarar också 1 liter regnvatten per kvadratmeter.
De flesta mättekniker bygger på principen att samla upp nederbörden i ett vattentätt kärl och sedan mäta hur mycket vätska som samlats där. De uppmätta nederbördsmängderna är praktiskt taget alltid mindre än de verkliga, framför allt beroende på vindförluster, som är störst vid hård vind och snöfall.
Mätningar vid SMHI
Nederbörd under de senaste 12 timmarna rapporteras klockan 06 (UTC) och 18 (UTC). Nederbörd under de senaste 6 timmarna rapporteras klockan 00 (UTC) och 12 (UTC).
Dygnsnederbörd avser mängden från kl 06 (UTC) aktuell till kl 06 (UTC) följande dag. Månadsnederbörden är summan av all dygnsnederbörd under månaden. Klimatstationer skickar in underlag en gång i månaden.
I våra databaser finns värden på 12-timmars- och dygnsnederbörd från och med 1961. Dessutom finns värden på månadsnederbörden från stationernas start, i några få fall ända från 1700-talet.
År 1881 fanns det 360 stycken stationer med nederbördsmätare och antalet har som mest varit drygt 900. Antalet var 764 stycken i augusti 2006, vilket motsvarar en sammanlagd yta av cirka 15 m2.
Inom många tillämpningar, exempelvis vid vattenbalansstudier, är det nödvändigt att korrigera uppmätta nederbördsvärden innan de används. Någon rutinmässig sådan korrigering görs för närvarande inte. I de fall verkliga nederbördsmängder måste användas bör SMHI rådfrågas.
Mätkärlet
Den vanligaste typen av nederbördsmätare består av en kanna placerad i en vindskärm. Mätaren bör normalt vara placerad 1,5 m över markytan, helst på plan mark i ett vindskyddat läge. Omgivande träd och hus bör befinna sig minst lika långt från mätaren som de är höga för att inte påverka mätningen.
Den uppsamlade nederbörden mäts med hjälp av ett mätglas, vilket innebär att nederbörd i fast form först måste smältas. Nederbördsmängden mäts dagligen kl 7 svensk normaltid, vid de större stationerna dessutom kl 19. Dygnsnederbörden avser den mängd som fallit från kl 7 aktuellt dygn till kl 7 följande dygn.
I det nät av automatstationer som drivs av SMHI används vägande nederbördsmätare (Geonor), som till det yttre påminner om mätarna vid de bemannade stationerna. Från dessa kan man få nederbördsmängder för varje kvart.
Problem vid nederbördsmätning
Nederbördsmätning är i princip mycket enkel, men samtidigt bland det svåraste att utföra med exakthet. Det är inte alltid lika mycket nederbörd hamnar i mätkärlet som på marken runt omkring.
Vindens påverkan
Mätaren skapar en störning i vindfältet, vilket gör att en del av nederbörden blåser förbi mätaren. Mätförlusterna blir större ju mer det blåser och ju lättare nederbördspartiklarna är, vilket innebär att förlusterna i allmänhet är större för snö än för regn.
Problemet är störst där det blåser mest, som i havsbandet och på kalfjället. För en väl skyddat mätplats uppskattas vindfelet till högst 5% för regn och 10% för snö. Innan nederbördsmätarna försågs med vindskärm, vilket i allmänhet skedde under slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet, var vindförlusterna större.
Nederbördsmätningarna påverkas alltså kraftigt av vinden, som i sin tur kan variera åtskilligt även över korta avstånd, beroende på lokal topografi, vegetation och bebyggelse. Många mätserier är därför inte helt jämförbara beroende på att mätarna flyttats eller på att förhållandena i mätarens närmaste omgivning förändrats.
Avdunstning och vidhäftning
Avdunstning är en annan, mindre allvarlig, felkälla som också leder till att den uppmätta nederbörden blir för liten. Avdunstningsfelet ger, även om tratten används, en underskattning på 10-15 mm på årsbasis i södra Sverige, något mindre längst i norr.
För liten uppmätt nederbörd ger även vätningsförluster, även kallat vidhäftning, vilka innebär att lite nederbörd alltid blir kvar i kannan när den töms i mätglaset. Felet uppskattas till 0,1 mm vid varje mättillfälle. Under ett år blir detta ca 15 mm.
I undantagsfall kan den uppmätta nederbörden bli för stor, exempelvis om snö från ett närliggande tak blåser ner i mätaren, eller om det har kommit mycket dagg eller rimfrost i samband med den vanliga nederbörden.
Hagel
Under en hagelskur faller stora mängder fruset vatten på kort tid. Eftersom hagel är ett ganska ovanligt fenomen är hagelskurarnas bidrag till den totala nederbörden trots det ganska liten.
Rent mättekniskt innebär det en hel del utmaningar att korrekt bestämma nederbördsmängden. Haglen är tunga och påverkas därför inte så mycket av vinden som regn och snö. Däremot kan haglen studsa upp ur mätaren och om de är tillräckligt stora kanske till och med skada nederbördsmätaren.
Mätningar av snödjup
Snödjupet skall mätas på en öppen representativ yta i anslutning till stationen. En del stationer mäter inte varje dag, utan endast den 15:e och sista dagen i månaden.