Övergödning av havet

Näringsämnen som tillförs havet är en naturlig förutsättning för allt marint liv, och alltså inget miljöproblem. Problem uppstår först då näringsämnen tillförs i sådana mängder att ekosystemens funktion eller karaktär förändras i ogynnsam riktning.

Med näringsämnen menas grundämnen som organismer med fotosyntes (exempelvis plankton) behöver för att utvecklas normalt. De viktigaste näringsämnena i havet är kväve och fosfor. Dessa tas oftast upp av organismer när ämnet befinner sig i jonform: fosfor som fosfat och kväve som nitrat, nitrit eller ammonium.

Ett tydligt tecken på ökade halter av näringsämnen i havet är att fintrådiga, ettåriga, snabbväxande grön- och rödalger ökar i förekomst. Vanlig tång blir övervuxen av de fintrådiga algerna och konkurreras ut. Även ålgräsängar, som är viktiga uppväxtmiljöer för fiskyngel drabbas hård av de fintrådiga algerna.

Övergödning eller eutrofiering, som det ibland kallas, av havet syftar ofta på en miljöförstöring. Men egentligen innebär eutrofiering "berikning med näring". Ett ekosystem kan vara eutroft utan att det skadar systemet, dvs. ekosystemet är naturligt rikt på näring.

Vanligen jämställs dock eutrofiering med övergödning, alltså att systemet får för mycket näring vilket gör att vissa marina arter gynnas som exempelvis snabbväxande alger och vissa mikroorganismer trivs bra, medan andra arter slås ut.

Övergödningens effekter

En ökad tillförsel av näringsämnen som annars är begränsande för tillväxten i haven ledet till ökad produktion av växt- och djurplankton. En ökad produktion ger mer mat till fisk och bottenlevande djur som befinner sig i det syrerika vatten ovanför språngskiktet.

Även ettåriga, fintrådiga alger gynnas vilket tillsammans med ökad planktonproduktion leder till minskat siktdjup. När inte tillräckligt mycket ljus når makroalgerna flyttas tångbälten närmare havsytan.

Den ökade produktionen ovanför språngskiktet leder till att mycket organiskt material faller ner till botten under språngskiktet. Vid nedbrytningen av detta krävs mycket syre och då vattenutbytet mellan det övre och undre skiktet är dålig kan syrebrist uppstå.

Om halten syre understiger 2 ml/l flyr fisken. När allt syre är förbrukat bildas svavelväte vid nedbrytningen av det organiska materialet. Svavelväte är giftigt och dödar alla bottenlevande djur som inte kan fly.

Vid syrebrist frigörs ammonium och fosfor från sedimenten och när dessa ämnen blandas upp i ytvattnet bidrar det till ytterligare gödning av havet.

Övergödningens effekter i havet
Övergödning, språngskikt, alger
Förstora Bild