Frost och markfrost

Frost inträffar då temperaturen går under noll grader. Lufttemperaturen brukar mätas på två meters höjd. Ofta är markytan mycket kallare än luften på två meters höjd och därför används ordet markfrost om det är minusgrader endast vid markytan.

frost strax före soluppgången, med en ek i bakgrunden Foto Stefan Gollvik Förstora Bild

Frost brukar bildas vid högtryckslägen med klart eller nästan klart väder. Då strålar värme från markytan och luftskikten närmast marken ut mot rymden. Helst bör det även vara svag vind. Om det blåser så har vinden nämligen möjlighet att röra om i de lägsta luftskikten och därmed blir det inte lika kyligt.

I öppningar i landskapet som gläntor, åkrar etc brukar det vara mer frostkänsligt än inne i skogsbestånd, där dagens värme bättre bibehålls under natten.

I de områden som är mest utsatta uppräder ibland frost eller markfrost under den period då växterna är som mest aktiva, vegetationsperioden. Detta kan orsaka skador på växtligheten. Frost har därför alltid haft stor betydelse inom jord- och skogsbruk.

Förutom att ange risk för frost i de allmänna prognoserna utfärdade SMHI tidigare även speciella varningar för frost. Sedan säsongen 2009 utfärdas dock inga officiella frostvarningar av SMHI.

De områden som är mest utsatta för frost är Norrland och nordvästra Svealand, speciellt de områden som ligger högre än 500 meter över havet. Andra frostbenägna områden är Sydsvenska höglandet, Kolmården samt under vår och försommar även de inre delarna av Gotland. De minst frostbenägna delarna av Sverige är syd- och västkusten och områdena kring de stora sjöarna.