Varning klass 1, SverigePå de flesta håll i världen torde blixtar stå för större antal dödsfall än vad som orsakas av flertalet andra meteorologiska fenomen. Det moderna samhällets allt större utnyttjande av känsliga elektroniska system medför att hänsyn numera måste tas även till verkningar från blixtar i moln.
Verkningarna av blixtnedslag kan delas in i fyra huvudtyper:
Termiska
Den värme som uppstår i en ledare vid blixtnedslag kan få denna att smälta. Plåt och rör genombränns. Tunnare ledare kan sprängas explosionsartat, tex. vid nedslag i icke åskskyddade TV-antenner. Byggnader drabbas av bränder pga. blixtnedslag och antändning.
Mekaniska
En blixt eller en sidourladdning, som passerar genom oledande material som en trävägg eller mur ger splitterverkan och ibland även mer eller mindre ödeläggande bränder. Går blixten genom en metallisk ledare med otillräcklig genomskärningsyta som i en vägg så kan liknande skador uppstå.
Elektriska
Genom induktion eller annan form av koppling mellan blixtbanan och installationer av olika slag uppstår höga överspänningar i dessa och eventuellt anslutna apparater. Skador av olika svårighetsgrad orsakas dels av direkta blixtnedslag, tex. i byggnader men även av nedslag i omgivningen eller vid blixtar mellan moln.
Överspänningar kan uppstå på betydande avstånd från blixtnedslaget. Modern och alltmer använd elektronik har visat sig vara känslig för sådana störningar från blixtar. Datorer, automatlarm och sprängningsarbeten är andra exempel, där blixtens direkta eller indirekta verkan leder till skador eller avbräck i verksamheten.
Fysiologiska
Fysiologiska effekter till följd av blixtens inverkan uppstår både på människor och på andra levande varelser. En människa kan träffas antingen direkt av blixten eller av en sidourladdning eller också drabbas av så kallad stegspänningseffekt.
Av de tre alternativen är direkt träff och tex. sidoträff till huvudet naturligtvis det värsta. En del ström går genom hjärnan, andningsstopp kan inträda och ström flyter genom hjärtat. Dödlig utgång eller svår elektrisk chock och bland annat svåra brännskador blir följden vid direkt eller indirekt träff.
När en blixt träffar en stolpe, mast, träd eller marken söker sig den elektriska strömmen utåt i jordmassan från inslagspunkten i marken. Det uppstår i närmaste omgivningen en stark, utåtriktad potentialgradient i översta markskiktet.
Står en person i ett sådant område med benen isär och så att de är parallella med potentialgradienten, så går en ström genom benen, därav benämningen stegspänning.
Spänningen kan sjunka till låga värden redan på något 10-tal meters avstånd från inslagspunkten, och de flesta som utsätts för stegspänningseffekten överlever. Men vid vissa markförhållanden gäller avsevärt större avstånd innan spänningsfallet upphört.
Det finns en viss skillnad mellan människor och vissa djur. Inte sällan klarar sig människan bättre än kreatur. För en person är avståndet mellan benen i allmänhet kortare och strömmen behöver inte gå genom hjärtat.
För till exempel kor är avståndet större mellan benen (innebär större potentialfall) och hjärtat utsätts för ström, vilket gör att dödsrisken är betydligt större.
Många exempel finns på täta samlingar av kreatur under träd, som träffats av blixten med massdöd som följd utan yttre skador hos djuren. Trolig orsak är antingen stegspänningseffekten eller att urladdningen via trädet gått över till de intill varandra stående djuren.
