Sveriges huvudavrinningsområden

Sveriges vattendrag är indelade i ett antal huvudavrinningsområden. Dessa definierades 1908 av Hydrografiska byrån (SMHIs föregångare) som de vattendrag vars avrinningsområde vid mynningen i havet är minst 200 km2.

Numreringen av huvudavrinningsområdena börjar längst i norr med Torneälven (nummer 1) och slutar med Enningdalsälven (nummer 112) som mynnar i Idefjorden på gränsen mellan Sverige och Norge. Område 113 till och med 116 rinner av från Sverige till Norge. Gotlands huvudavrinningsområden fick nummer 117 och 118 och hela Öland fick ingå i nummer 119.

Mellan huvudavrinningsområdena ligger s.k. kustområden. Dessa har fått en beteckning som baserats på de omgivande områdena, ex kustområdet mellan Torneälven, 1, och Keräsjoki, 2, betecknas kustområde 1/2. Kustområdena är vanligtvis mindre än 200 km2.

Den första karteringen av avrinningsområden gjordes med generalstabskartan som underlag. En ny kartering började 1980 med topografiska kartan som underlag. De gamla kartorna var i vissa avseenden osäkra i förhållanden till dagens kartor. Det innebär att några av de avrinningsområden som är klassade som huvudavrinningsområden har en areal som är mindre än 200 km2. För enkelhetens skull har de fått stå kvar som huvudavrinningsområden, dessa är 11 - Rosån, 16 - Jävreån, 46 - Nianån, 83 - Vieryndån, 94 - Råån, 118 - Snoderån (Gotland). Under senare år har några små justeringar gjort av huvudavrinningsområdena med terrängkartan som underlag.

I länken nedan finns en karta över Sveriges huvudavrinningsområde.

karta_Sveriges_huvudavrinningsområden