Numreringen av huvudavrinningsområdena börjar längst i norr med numer 1 Torneälven och slutar med nummer 112 Enningdalsälven som mynnar i Idefjorden på gränsen mellan Sverige och Norge. Område 113 till och med 116 rinner av från Sverige till Norge. Gotlands huvudavrinningsområden fick nummer 117 och 118 och hela Öland fick ingå i nummer 119 även då det inte är ett huvudavrinningsområde utan bör räknas som ett kustområde.
Mellan huvudavrinningsområdena ligger så kallade kustområden. Dessa har fått en beteckning som baserats på de omgivande områdena, ex kustområdet mellan Torneälven, 1, och Keräsjoki, 2, betecknas kustområde 1/2. Kustområdena är vanligtvis mindre än 200 kvadratkilometer.
I länken nedan finns en nedladdningsbar karta över Sveriges huvudavrinningsområden.
karta_Sveriges_huvudavrinningsområden
Olika underlag har använts genom tiderna
Den första karteringen av avrinningsområden gjordes med generalstabskartan som underlag. En ny kartering började 1980 med topografiska kartan som underlag. De förfinade beräkningarna blev en del av Svenskt Vattenarkiv, SVAR.
De gamla kartorna var i vissa avseenden osäkra i förhållanden till dagens kartor. Det innebär att några av de avrinningsområden som är klassade som huvudavrinningsområden har en areal som är mindre än 200 kvadratkilometer. För enkelhetens skull har de fått stå kvar som huvudavrinningsområden. Dessa är Rosån (11), Jävreån (16), Nianån (46), Vierydsån (83), Råån (94) och Snoderån (118).
Med förbättrat underlag har SMHIs beskrivning av sjöar och vattendrag förfinats. I ett samarbetsprojekt mellan Lantmäteriet och SMHI som kallades Hydrografi i nätverk, används underlag i skala 1:10 000 för att beskriva Sveriges sjöar och vattendrag.
Sveriges huvudavrinningsområden enligt Hydrografi i Nätverk
