Vattentillgång
Vattentillgången var god i norra och mycket god i mellersta Norrland, eljest som regel mindre god.
Vattenstånd
Medelvattenstånden voro genomgående högre än normalt i norra och mellersta Norrland, i allmänhet lägre än normalt i övriga delar av landet. Högre medeltal än det högsta förut kända för månaden förekom i Torneträsk, Kalix-, Lule- och Umeälv, Strömsvattnet och Indalsälven, lägre än det lägsta förut kända i Dyltaån och Bolmen.
Maximivattenstånden förhöllo sig i stort sett som medelvattenstånden. För månaden och hela året exceptionellt höga tal antecknades i Umeälv, Strömsvattnet och Indalsälven.
Minimivattenstånden vore högre än normalt i mellersta Norrland, omväxlande högre och lägre än normalt i norra Norrland, eljest genomgående lägre än normalt. För månaden exceptionellt låga värden noterades i Bolmen och Mjörn.
Vattenståndsväxlingar
Vårfloden i de norrländska fjällälvarna fortfor och kulminerade sota regel något före månadens mitt, varpå följde fallande vattenstånd. Vissa fjälltrakter karakteriserades i år av ovanligt riklig snöförekomst.
En stark avsmältning av dessa snömassor ägde i mellersta Norrland rum vid månadens början i samband med relativt hög värme och nederbörd. Härigenom blev flödet exceptionellt kraftigt utpräglat i några mellannorrländska fjällälvar såsom Umeälven, Faxälven och Indalsälven, varest vattenstånden stego till värden högre än de högsta förut kända.
I förstnämnda vattendrags nedre flacka område inträffade i samband härmed svåra översvämningar. I de norrländska skogsälvarna, ävensom i Klarälven och Dalälven vore vattenstånden i stort sett i fallande. I övriga vattendrag förekommo endast obetydliga förändringar.
(Källa: SMHA, Årsbok, 1938)
