1922 - Hög vårflod i Luleälven och Piteälven

Vårfloden 1922 blev rejäl i delar av norra Norrland med rekordhöga flöden i både Luleälven och Piteälven.

Snötäcket var inte speciellt stort vintern 1921/1922, utan det var framförallt stora regnmängder i juni som gjorde att flödena ökade till rekordnivåer. Sammanlagt under juni 1922 föll 167 mm nederbörd vid mätstationen Kvikkjokk Årrenjarka.  

Luleälven

Flödet i Boden i nedre delen av Luleälven kulminerade 27 juni och var då 2634 m3/s, vilket är det högsta flödet som uppmätts i Luleälven. Även i Stora Luleälven var flödet högt, men det var högre vid andra tillfällen under 1910- och 1920-talen. I Lilla Luleälven fanns inga flödesmätningar 1922, så vi kan inte säga något om situationen i den grenen av älven.

Vid denna tid var Luleälven oreglerad, men under 1920 till 1970-talen fick vattenkraftsutbyggnaden en allt större påverkan på vattenflödena, vilket tydligt märks i figuren nedan. Regleringen medför att vattenflödena dämpas eftersom vårfloden samlas i regleringsmagasinen och över lag har vårflödena efter regleringen varit lägre än innan. Höga flöden har dock förekommit vid några tillfällen efter regleringen, som augusti 1989, augusti 1993 och juni 1995. Beräkningar visar att flödet i Boden hade blivit högre 1995 än 1922 om Luleälven hade varit oreglerad.

Vattenflöde, dygnsmedelvärden vid Boden från 1900 till 2020.
Vattenflöde, dygnsmedelvärden vid Boden från 1900 till 2020. Förstora Bild

Piteälven

Även i de övre delarna av den oreglerade Piteälven uppmättes det högsta flödet 1922. Vid vattenflödesstationen i Stenudden var flödet 621 m3/s den 26 juni. Det är betydligt högre än högflödena 1938 och 1995. Längre ner i Piteälven fanns ingen mätstation 1922, så vi vet inte om det var rekordhöga flöden även i den delen av älven.

Vattenflöde, dygnsmedelvärden, vid Stenudden från 1916 till maj 2021.
Vattenflöde, dygnsmedelvärden, vid Stenudden från 1916 till maj 2021. Förstora Bild