Höst

Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på både regn och blåst, riktigt höstrusk, men så behöver det inte vara varje år.

Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader.

Här är några exempel på när hösten normalt brukar anlända:
Kiruna 16 augusti
Östersund 5 september
Stockholm 29 september
Malmö 12 oktober


Definitionen ovan lämpar sig bäst för medelvärden beräknade över många år. För ett enskilt år med stora svängningar i temperaturen används en något annorlunda definition.

Om dygnsmedeltemperaturen är 9,9°C eller lägre fem dygn i följd, säger vi att hösten anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som höst.

Som ytterligare villkor gäller att hösten inte kan börja före den 1 augusti. Det är någon vecka efter medeldatum för årets varmaste dag.

Det finns även en kalendarisk definition som säger att hösten omfattar månaderna september, oktober och november.

Höstens väg in över landet

Uppvärmningen från solen avtar

Solen står successivt allt lägre på himlen och uppvärmningen blir därmed inte lika kraftig som under högsommaren.

Ökade temperaturskillnader

Det omgivande havsvattnet hjälper till att behålla sensommarvärmen lite längre i söder, medan avkylningen på grund av den minskande solinstrålningen brukar märkas snabbare i norr.

Fler och kraftigare lågtryck

Större temperaturskillnader leder till att den energi som skapar lågtryck i atmosfären ökar. I västvindbältet över Nordatlanten och norra Europa bildas vandrande lågtryck och stormar.

Kalluftsutbrott

Bakom lågtryck, som passerar Skandinavien, strömmar allt kallare luftmassor söderut. I den "brottningsmatch" som kalla och varma luftmassor utkämpar, utbreder sig höstluften stötvis, avbrutna av varmluftens sista ansträngningar.

Höststormar

Ovädren skulle kunna dra in över vilken del av Sverige som helst, men det är oftast de södra delarna som har drabbats av de största skadeverkningarna. Det beror inte bara på stor befolkningstäthet och lång kust. Det är också en följd av atmosfärens allmänna cirkulation och de förhärskande lågtrycksbanorna.

Under hösten förstärks temperaturkontrasten mellan norr och söder. Temperaturkontrasten är som störst vid den så kallade polarfronten. Denna har ofta en sträckning över Skandinavien.

På polarfronten bildas lågtryck och lågtrycksaktiviteten brukar öka ju större temperaturkontrasterna är. Detta förklarar varför lågtrycken i allmänhet är intensivare under vinterhalvåret än under sommarhalvåret.

Vissa höstar drabbas Skandinavien av våldsamma stormar. Andra höstar är vädret beskedligare. Det är svårt att förklara dessa skillnader med annat än slumpen.

År med våldsamma höststormar kan ibland komma tätt på varandra, såsom de fruktansvärda stormarna i oktober 1967 och i september respektive november 1969.

Läs mer om kraftiga svenska stormar i artikeln Stormar i Sverige.

Septemberväder

Normalt sett brukar hösten redan ha börjat i nordligaste Sverige i början av september. I mitten av månaden har den även Svealand i sitt grepp, och i slutet är det bara de sydligaste kusterna som fortfarande kan ha sommartemperaturer.

På senare år har vi dock haft flera varma septembermånader. Det gäller framför allt år 1999 och 2006 då många värmerekord slogs.

Snöfall i september är ovanligt, men det finns några spektakulära fall i historien. Den 27-28 september 1954 förekom ymnigt snöfall på många håll i Dalarna och i de inre delarna av södra Norrland. På flera håll bildades ett nysnötäcke på omkring en halvmeter.

Oktoberväder

Klimatologiskt lämnar sommaren sydligaste Sverige under första halvan av oktober. Längst biter den sig fast i Falsterbo, där hösten enligt normalvärden för 1961-1990 anländer den 17 oktober.

Ett speciellt fenomen som förknippas med oktober är brittsommaren. Med detta uttryck brukar man avse varma och soliga dagar omkring Birgittadagen den 7 oktober. Rent statistiskt är det dock inget som säger att detta skulle inträffa varje oktobermånad. Med någorlunda stränga krav så inträffar brittsommar bara omkring vart femte till tionde år.

Ett tämligen modernt exempel på hur vädret kan svänga kraftigt under hösten hittar vi år 2006. I framför allt södra Sverige var hösten och även förvintern den varmaste vi känner till. Detta gäller dock inte i samma grad norra Sverige, främst beroende på en rejält kall och snörik period i oktober och början av november. Skärvången i Jämtland hade den 28 oktober ett snödjup på 92 cm. Det är svenskt rekord utanför den nordligaste delen av fjällkedjan.

Novemberväder

November är en månad som många kanske upplever som en månad "utan" väder. Det är ofta molnigt, disigt och grått. Alla löv har fallit och dagarna blir allt kortare.

Ofta ligger dimmoln kvar under hela dagen. Solen orkar inte längre lösa upp molnen, utan vi får ett grått täcke som stänger ute dagsljuset.

Månaden har också bjudit på rejäla oväder. Mest känd är kanske allhelgonaorkanen som inträffade den 1 november 1969. Den åstadkom stor förödelse i mellersta och östra Svealand, i Östergötland och på Gotland och skördade sex dödsoffer. Den högsta vindhastigheten som uppmättes var 36 m/s på Örskär vid Upplandskusten.

Ett annat känt oväder är snöstormen 17 november 1995. Ett för årstiden ovanligt djupt lågtryck drog in över Sydsverige med snöfall och kraftiga vindar. På västkusten rapporterades stormvindar.

Det föll även mycket snö och på morgonen den 18 var snödjupet 25-60 cm i stora delar av Götaland. Hela södra Sverige var lamslaget och folk uppmanades att inte ge sig ut på vägarna. Tåg- och flygtrafik slogs ut och elförsörjningen drabbades av veckolånga avbrott.