Sammanfattning
I samtliga havsområden observerades en uppvärmning med yttemperaturer över 15 ℃ med en termoklin som följd, vilket motsvarar vad som är normalt i juni. Salthalten var mer varierande, omkring 7 psu i Östersjön, mellan 12-18 psu i Öresund och Kattegatt. Vilket är högre än normalt i ytan i Öresund och lägre än normalt i Kattegatt. I Skagerrak uppmättes salthalter på 32 psu i ytan vid de yttre stationerna vilket är högre än normalt, vid de mer kustnära stationerna uppmättes mer normala halter på mellan 20-23 psu.
Löst oorganiskt kväve i ytvattnet var i princip förbrukat av vårblomningen vid samtliga stationer förutom i Öresund och vid P2 och Släggö i Skagerrak. Fosfathalten i ytvattnet var normal för årstiden i samtliga havsområden. Silikathalterna i ytvattnet var fortsatt högre än normalt i Egentliga Östersjön samt i Kattegatt.
Syresituationen är fortsatt dålig i stora delar av Egentliga Östersjön. I Hanöbukten och Bornholmsbassängen som är cirka 80 respektive 90 meter djupa förekom akut syrebrist (mindre än 2ml/l) från 60 respektive 70 meters djup. I Östra och Västra Gotlandsbassängen samt vid BCSIII-10 i syd och BY20 i norr uppmättes akut syrebrist från 70-80 meters djup. Svavelväte (helt syrefritt) observerades vid botten i Bornholmsbassängen och i Hanöbukten, från 125 meters djup i Östra Gotlandsbassängen. Vid BY29 uppmättes svavelväte från 90 meter och i Västra Gotlandsbassängen på stationerna BY32 och BY38 från 80 respektive 70 meters djup.
I de södra bassängerna i Egentliga Östersjön återfanns en kraftig fluorescenstopp på drygt 20 meter, även i de sydöstra delarna noterades stora fluorescenstoppar. Mikroskopanalys av vattenprover tagna i dessa fluorescenstoppar visade stora mängder växtplankton tillhörande gruppen Prymnesiales.