Sammanfattning
Endast två stationer var möjliga att provta i västerhavet denna resa på grund av hård vind och sjögång. Vid både Släggö i Skagerrak och vid Anholt E i Kattegatt var artdiversiteten hög med en dominans av kiselalger vid båda stationerna. Bland kiselalgerna var det potentiellt giftiga släktet Pseudo-nitzschia* vanligt. Kalkalgen Emiliania huxleyi var vanlig i Kattegatt. De integrerade klorofyllhalterna var inom det normala förutom vid Anholt E där klorofyllvärdena integrerade över 0–10 meter var över det normala för månaden. Diversiteten och cellantalen av växtplankton var låga vid de flesta stationer i Egentliga Östersjön. Av de tre sommarblommande filamentösa cyanobakterierna återfanns endast några fåtal filament av Aphanizomenon flosaquae vid de sydvästliga stationerna. Här återfanns även flertalet arter som normalt förekommer i Västerhavet. Vid övriga stationer i Östersjön observerades framför allt en dominans av små celler. De integrerade klorofyllhalterna (0–10 och 0–20 m) var generellt normala för månaden vid de flesta stationerna i Egentliga Östersjön. Ett undantag var vid BCS III-10 där de båda integrerade halterna (0–10 och 0–20 m) var under det normala för månaden.