Sammanfattning
De hydrologiska kunskaperna om landets största sjö Vänern är mycket begränsade. Förutom den kännedom om tillrinningar och vattenstånd, som nödvändigtvis erfordrades för att kunna utnyttja Vänern som regleringsmagasin, föreligger endast resultat från enstaka kemiska statusundersökningar samt från mer ingående, men lokalt begränsade, recipientundersökningar i samband med vattendomstolens behandling av avloppsmål. Som exempel på undersökningar av det senare slaget kan nämnas SMHI:s undersökningar i Åsfjorden och i Skoghallsområdet.
SMHI påbörjade 1959, då det hydrologiska arbetet i landet fortfarande huvudsakligen var inriktat på frågeställningar med anknytning till vattenkraftindustrin, ternperaturmätningar på olika platser i Vänern. Mätningarnas ändamål var från början endast att klarlägga vilken typ av termisk skiktning, som förekom i sjön och hur denna varierade från ett år till ett annat.
I samband med institutets arbete i norra Värmlandssjön med anledning av avloppsutsläppen från industrierna accentuerades behovet av kunskap om bl.a. de termiska skiktningsförhållandena i Vänern och institutet startade därför 1968 regelbundna. tempereturmätningar i djupa punkter i såväl Vårmlandssjön som Dalbosjön. I samband med dessa mätningar har även viss kemisk provtagning genomförts.
Föreliggande arbete redovisar och kommenterar resultaten av de mätningar och provtagningar som utförts genom SMHI:s försorg i Vänerns centrala delar under åren 1959--68.