Sammanfattning
I Skagerrak återfanns resterna av vårblomningen i ytvattnet. Klorofyllfluorescensprofilen visade ett maximum vid ca 15 meter. Kiselalger dominerade i ytvattnet och framför allt Skeletonema marinoi samt Detonula confervacea var vanliga. I Kattegatt var vårblomningen i full fart men vid andra provtagningen vid Anholt E hade algerna vid ytan börjat sjunka ner mot djupet. Även här återfanns framför allt Skeletonema marinoi men även Detonula confervacea i höga tätheter. De integrerade (0-20 m) klorofyll a-värdena var inom det normala för månaden. Relativt höga klorofyllvärden uppmättes på enskilda djup, mellan 10-20 meter vid de flesta stationer i Skagerrak och Kattegatt. Vårblomningen av kiselalger hade startat i Kalmarsund, men i egentliga Östersjön var cellantalen väldigt låga och det fanns inga kiselalger. Runt Bornholm kunde man ana en begynnande kiselalgsblomning, men cellantalen var fortfarande låga. De integrerade klorofyll a-värdena var låga i Östersjön och under medel vid många stationer. Bara i Kalmarsund var klorofyllvärdena förhöjda.