Numera inträffar sommarsolståndet vanligtvis den 21 juni och vintersolståndet den 21 december, även om datumet kan variera mellan olika år. Sommarsolståndet markerar årets längsta dag och kortaste natt, och vintersolståndet det omvända.
I praktiken förändras nattens liksom dagens längd ytterst lite under några veckor kring solstånden.
Vid sommarsolståndet blir det aldrig riktigt beckmörkt någonstans i Sverige eftersom solen bara är en bit under horisonten i nordlig riktning. Under natten råder skymning, som övergår direkt i gryning. Från polcirkeln och norrut går solen inte alls ner, tex. i Kiruna.
Likadant är blir det vid vintersolståndet aldrig riktigt ljust, och norr om polcirkeln går solen överhuvud taget inte upp, även om det blir något ljusare på dagen.
På södra halvklotet råder de omvända förhållandena, dvs. sommarsol-ståndet inträffar där vid vårt vintersolstånd, och vice versa.
Det finns en årlig gång i dagens längd. På sommarhalvåret ökar daglängden med latituden. På vintern minskar den med latituden och vid dagjämningarna är dagarna ungefär lika långa över hela landet.
Sommarsolstånd och vintersolstånd
Solstånden inträffar två gånger om året då jordaxeln lutar som mest in mot eller bort från solen. På norra halvklotet är sommarsolståndet den tidpunkt då jordaxelns lutning gör att solen står som högst på himlen och därmed är uppe längst. Vid vintersolståndet råder det motsatta förhållandet.
