Södermanlands klimat

Södermanlands klimat styrs främst av avståndet till stora vattenytor, till havet i första hand men också till Mälaren och i någon mån Hjälmaren. Höjden över havet har däremot inget större inflytande eftersom ingen del av landskapet ligger högre än 123 m ö h.

Medeltemperaturen i februari, som är den kallaste månaden i större delen av landskapet, varierar från -2° i yttersta havsbandet till nästan -5° i en del köldhål i landskapets centrala del. I juli är medeltemperaturen överallt omkring 16°.

Den uppmätta årsnederbörden är minst, ca 450 mm, i yttersta havsbandet, och störst, lite drygt 600 mm, bl a på inre Södertörn och i Kolmården.

Temperaturrekord

Den högsta temperatur som uppmätts i Södermanland är 36.8°. Så mycket hade man i Ulvhäll utanför Strängnäs den 9 juli 1933, ett datum som klingar välbekant för väderkonnässören, eftersom svenskt värmerekord sattes i Ultuna i Uppland denna dag.

Den lägsta temperaturen inträffade den 24 januari 1875, då Bie norr om Katrineholm hade -37.0°. Kallast under de senaste 100 åren var det en annan i vädersammanhang ryktbar, för att inte säga beryktad, dag, nämligen den 20 februari 1940, då man på samma plats hade -35.5°.
 
I Södermanland, liksom i övriga delar av Sydsverige, frös man dock ännu mer i snålblåsten den 25 januari 1942, en definitivt illa beryktad dag även det.

Nederbörds- och snörekord

Den största dygnsnederbörd som uppmätts i Södermanland är 136 mm i Norsborg sydväst om Stockholm den 10 juli 2001.

Ännu mer kan dock ha fallit den 8 september 1857 i Södermanlandsdelen av Stockholm. Den dagen föll nämligen hela 156 mm under 24 timmar på Observatoriekullen i Upplandsdelen av Stockholm i samband med en förödande regnskur.

Södermanlands största månadsmängd noterades i Stenkvista söder om Eskilstuna, som under augusti 1960 fick 284 mm.

Största snödjupet hade man i Riksten vid Tullinge med 95 cm den 8 februari 1966. Södermanland är inte lika utsatt för svåra snöstormar som Uppland, och det märks också på betydligtbeskedligare snödjupsrekord.

Även Södermanlandskusten drabbades dock svårt av den fasansfulla snöstormen den 29 januari 1850 som slog till mot främst Östergötland.

Orkan!

Södermanlandskusten är normalt inte heller lika utsatt för vind som Upplandskusten, men å andra sidan finns en extremt vindutsatt station vid just Södermanlands kust, nämligen Landsort. Den ligger på en relativt hög och kal ö utanför en långsträckt halvö som sträcker sig åt söder rakt ut i havet från Södertörn.

Läget medför att luftströmmarna pressas ihop just där med mycket höga vindhastigheter som följd. Sedan 1950 har medelvindhastigheten vid Landsort nått orkanstyrka vid två tillfällen, den 10 januari 1960 och den 30 december 1983, då det blåste 33 m/s.

Det förstnämnda tillfället är för övrigt lite speciellt, eftersom vindriktningen var ostnordostlig och inte västlig, som oftast är den vanliga vid svåra stormar i våra farvatten. Vindmaximum var också ovanligt skarpt markerat och hade nästan karaktären av en ovanligt långvarig by.
Vintern 1983-84 var även i övrigt mycket blåsig. Bara två veckor senare, den 13 januari 1984 var det dags igen. Då blåste det visserligen 1 m/s mindre, men vid detta tillfälle var den maximala våghöjden hela 12.75 m vid Almagrundet lite längre norrut.

Det är den största våghöjd som uppmätts i vårt land. Ett annat klassiskt ovädersdygn i denna del av landet inträffade den 1 november 1969, då Landsort också hade en 10 minutersmedelvind på 32 m/s.