Norrbottens klimat

Bistra vintrar och solrika men korta somrar karakteriserar det norrbottniska klimatet. Ett annat typiskt inslag i klimatet längst i norr är de korta vårarna, bara hälften så långa som i Skåne och den s k femte årstiden, vårvintern, en underbar årstid då solen börjar värma på dagarna medansnön fortfarande ligger djup.

Bister vinter – varm sommar

I januari varierar den genomsnittliga temperaturen från -9° ute på Rödkallen i Bottenviken, där för övrigt februari är en grad kallare, till -16° i Muonioälvens dalgång längst i norr. I juli är det varmast i ett bälte närmast innanför kusten med drygt 15°.

Vid norra Norrbottenskusten är detta bälte bredare än på något annat ställe vid Norrlandskusten norr om sydligaste Hälsingland. Notabelt är också att det under juli i medeltal är praktiskt taget lika varmt i Haparanda som i Ystad. Kallast i juli är det i allmänhet längst i norr med 13°, men på de högsta höjderna – landskapets högsta punkt ligger nära 600 m ö h – är det ytterligare ett par grader kallare.

Minst nederbörd i Norrbotten får skärgården med ner till knappt 400 mm per år på Rödkallen. Mest nederbörd, drygt 700 mm, får man i genomsnitt vid stationen Talljärv, 28 km väster om Överkalix, fem mil rakt norr om den punkt där kusten börjar vika av österut, ett förhållande som sannolikt har betydelse för att maximumet hamnar just där det gör.

Värmerekord för Norrland – regnrekord för Sverige

Den högsta temperatur som uppmätts i Norrbotten, ja faktiskt i hela Norrland, är 36.9° i Harads den 17 juli 1945. Kallast var det den 28 januari 1999, då Ylinenjärvi norr om Övertorneå hade -46.4 och Svartbyn -46.0°.

Norrbotten har också det svenska köldrekordet för september med -15.2° i Brännberg, 20 km väster om Boden, den 29 september 1939. Sommaren 1997 var visserligen överlag mycket varm och oftast solig, men det förekom ändå en del fullständigt unika regnoväder.

En månad före regnkatastrofen på Fulufjället i Dalarna drabbades södra Norrbotten av ett annat fasansfullt regn. Det gav under nederbördsdygnet (kl 07-07) den 28 juli inte mindre än 198 mm och under den värsta 24-timmarsperioden uppskattningsvis 210 mm i Fagerheden, 30 km väster om Piteå.

Dygnsmängden, 198 mm, är den största som någonsin uppmätts vid en SMHI-station. Med en så enorm mängd blev det i Fagerheden i juli 1997 också ett månadsrekord för Norrbotten oavsett månad med 326 mm. Fagerheden har även den näst största månadsmängden i Norrbotten med sina 242 mm i augusti 1992.

Stora snödjup och ”tropiskt” oväder

Det största snödjup som rapporterats från Norrbotten är 162 cm i Övertorneå den 23-28 februari och den 20-23 mars 1974, men detta stora snödjup förklaras delvis av att stationen vid den tiden hade ett mycket speciellt läge alldeles intill ett brant berg.

Det näst största snödjupet är 150 cm och det noterades i Talljärv den 15 januari och den 15 mars 1994.

Norrbotten, liksom andra kustlandskap norr om Hälsingland, är mindre utsatt för svåra stormar än kuststräckorna längre söderut, men det finns ett oväder i Norrbotten som är mycket märkligt.

Det utgjordes av ett antal kraftiga bymoln som bakats samman till en s k supercell med en diameter på 5-10 mil och med molntoppar på drygt 12 km höjd, som den 11 augusti 1985 drog in över kusten vid Kalix. Ovädret drog sedan vidare till trakterna av Morjärv och Överkalix och orsakade stor förödelse i skogen på sin väg.

Ett par andra oväder av mer konventionell typ orsakade omfattande skogfällning den 22 september 1982 och den 26 december 1992, då det blåste 27 respektive 30 m/s i byarna vid Luleå flygplats.