Dalarnas klimat

Strax öster om byn Mörkret i skuggan av Fulufjället ligger den punkt på Skandinaviska halvön där det är längst till havet, drygt 22 mil såväl till Hälsingekusten som till Trondheimsfjorden och Oslofjorden. Det är därför inte underligt att norra Dalarna har ett av Sveriges mest kontinentala klimat, vilket innebär kalla vintrar och stor risk för nattfrost under sommaren.

Höjdskillnaderna inom detta det sydligaste av våra fjällandskap uppgår till ca 1150 m (lägsta punkt 56 och högsta punkt 1204 m ö h) och även klimatskillnaderna är betydande.

Medeltemperaturen i januari varierar sålunda från -5.5 till -12° och i juli från 10 till 16° med de högsta värdena längst i sydost. Vintertid är det kallast i Flötningen och sommartid på de högsta fjälltopparna.

Den uppmätta årsnederbörden är minst vid nedre Dalälven, vid Siljan och i Idretrakten med knappt 600 mm. Störst är den i Sälenfjällen med lokalt över 1000 mm.

Kallast i Svealand

Den högsta temperatur som uppmätts i Dalarna är 35.7° i Folkärna den 8 augusti 1975, en värmebölja som känns igen från klimatbeskrivningarna för flera andra landskap. Den lägsta temperaturen, tillika den lägsta i Svealand, är -46.1° i Grundforsen den 1 januari 1979. I praktiken lika kallt, -46.0°, var det dessutom i Särna den 3 januari 1941.
 
En drastisk illustration till kontinentaliteten i norra Dalarna får man om man jämför förhållandena i juli i Grundforsen med den betydligt maritimare stationen Riksgränsen i norra Lapplandsfjällen.

Medan medelmaximitemperaturen är hela 5.4 grader högre i Grundforsen är medelminimitemperaturen 1.2 grader lägre. Man har alltså en betydligt större dygnsvariation i det kontinentala Grundforsen.

Värsta regnet i Sverige

Mest regn under ett nederbördsdygn fick man i Storbron söder om Fulufjället den 30 augusti 1997 med 131 mm. Om man ger avkall på villkoren fast mättillfälle och officiell mätstation finns betydligt värre siffror att hämta från detta regntillfälle.
 
På 24 timmar fick då Rösjöstugan uppe på Fulufjället 276 mm, och något längre söderut på fjällets östra kant bedöms mängder på 300-400 mm ha förekommit, vilket gör detta regn till det värsta i modern tid i Sverige.
 
Den största månadsmängden från en Dalastation är 341 mm i Gördalen under augusti 1912, en månad som toppar statistiken på många håll

Stora snödjup

Fjällen i väster och norr är också mycket snörika. I Storbron mättes exempelvis ett snödjup på 171 cm den 4 april 1966.

Det var produkten av en hel säsongs idogt snöande, men det finns också exempel på snöfall på mycket udda tider, eller vad sägs om att Hasberget vid Kvarnberg norr om Orsa hadeett snödjup på 56 cm den 29 september 1954.

Ännu märkligare var att vår station Lisskogsåsen (som då låg på Dalasidan av gränsen mot Värmland) hade hela 30 cm snö så sent på säsongen som den 12 juni 1981.

Oväder

Läget i inlandet innebär att man är mindre utsatt för svåra stormar än kustlandskapen. Det finns dock några oväder som orsakat stora skador även i Dalarna. Ett sådant drabbade södra Dalarna och Siljansbygden den 4-5 juli 1953.

Speciellt utsatt var Leksandsbygden där en tromb drog fram. Ett oväder som svårt drabbade ett större område inträffade den 30 december 1988 med omfattande skogfällning som följd. Vid detta tillfälle förekom byvindar på 29 m/s i Mora.

Den allra högsta byvind som uppmätts vid en inlandsstation (fjällen undantagna) i vårt land har faktiskt också noterats i Dalarna, närmare bestämt i Älvdalen där det förekom kortvariga vindstötar på hela 42 m/s den 14 april 1997.