Varning klass 1, SverigeSvaret är kanske. Det kan inte påvisas att de senaste årens svåra stormar och problemen i deras spår beror på den globala uppvärmningen. Klimatscenarier, som är beräkningar av tänkbara utvecklingar fram i tiden, ger dock upphov till en del sådana funderingar.
Den globala uppvärmningen är ett faktum. Tecknen blir fler även på relaterade effekter. Bilden av inverkan på stormar och lågtryckssystem är ändå inte entydig vare sig i mätningar eller i scenarier.
Stormar är extrema händelser och i ett längre perspektiv så pass sällan förekommande att eventuella förändringar måste vara stora för att kunna urskiljas från tillfälligheter. Det finns dock några gemensamma drag som är värda att grunna på.
Förflyttning av lågtryckssystem
De lågtryckssystem som i värsta fall utvecklas till stormar i våra trakter visar inte entydiga tecken på att bli fler i ett varmare klimat. Däremot går det att konstatera att deras banor skiftas mot polerna på respektive hemisfär.
Sådana förflyttningar leder förstås till regionala minskningar och ökningar i antalet stormar eller annars blåsigt väder, även om det totala antalet av stormar förblir i stort som förr.
En annan gemensam trend som har visst stöd i såväl observationer som scenarioberäkningar är en intensifiering av de kraftigaste stormarna. Detta vidtalas ofta i samband med de tropiska ovädren, men det gäller även för lågtryckssystemen på mellanlatituderna.
Många faktorer att ta hänsyn till
En varmare havsyta och mer vattenånga i atmosfären gynnar förvisso stormutvecklingar. Det är ändå inte bara den allmänna uppvärmningen som kan förändra i var, hur ofta och med vilken styrka stormar dyker upp.
Det handlar också om skillnader i förändringar mellan olika regioner; på land kontra ute till havs, i olika delarna av havsbassängerna, i polarområdena och längre söderut, samt mellan den fria atmosfärens olika delar. Allmänt gäller att ju kraftigare kontraster, desto mer främjas utvecklingen av intensiva stormar.
Som exempel visar allt fler globala beräkningar på ändrade kontraster i till exempel Atlantområdet, såsom ökande skillnad i lufttryck under vintern mellan Atlantens centrala och nordliga delar. Sådana förhållanden typiskt leder till milda, blöta och även blåsiga vintrar i Norden.
Lokala förändringar av vindförhållandena förekommer i en del av de analyser av framtida klimat som gjorts på SMHI:s Rossby Centre. Som mest ökar den genomsnittliga vindhastigheten i de olika fallen under vintern med uppemot 20 procent i Bottniska viken. Mer eller mindre snarlika resultat finns från andra europeiska klimatforskningsinstitut.
Skadebilden beroende av andra omständigheter
Vindfällningar som orsakar skogsskador, blockerar vägar och skadar luftledningar hänger förstås ihop med vindstyrkan, inte minst i byarna. Bristen på tjäle och att marken är blöt bidrar till stormens verkningar på skogen.
Mildare och blötare vintrar förväntas bli vanligare i ett framtida klimat och även tjäleförhållandena förändras efterhand. Därmed kan risken för stormskador öka oavsett förändringar i vindklimatet.
Skadebilden är också beroende av andra faktorer som är mer relaterade till människans beteende och vår sårbarhet för störningar i infrastrukturen, inte minst med avseende på elberoende.
Sårbarheten går att minska, vilket också arbetats med sedan erfarenheterna med Gudrun i januari 2005 och Per i januari 2007.