Klimatförändringarna märks redan idag

Flera tecken talar för att klimatet håller på att förändras utöver den naturliga variationen. Genom att studera långa mätserier av både globala och regionala data kan vi se både temperatur- och nederbördsförändringar redan idag. Vi kan på detta sätt konstatera att klimatet håller på att förändras.

Den globala medeltemperaturen har under den senaste 100-årsperioden (1906-2005) ökat med drygt 0,7 grader vilket i klimatsammanhang kan betraktas som en stor och snabb ökning. Andra tecken på förändringar är tillbakagång, minskning av istäcket i Arktis, stigande havsnivåer och förändrade nederbördsmönster.

Extrema väderhändelser och klimatförändringar

Är de rapporter vi får om översvämningar, torka, stormar, onormalt kalla eller varma förhållanden tecken på en pågående klimatförändring? De extrema väderhändelser eller väderförlopp som sker idag skulle kunna vara tecken på klimatförändringar, men de kan också inträffa av helt naturliga skäl. De är därmed extremt svåra att direkt koppla till en pågående klimatförändring, men de talar inte heller emot en sådan.

Det finns flera skäl till att vi frågar oss om vi idag märker av klimatförändringarna. Ett är att samhället på olika sätt blivit alltmer väder-beroende och sårbart. Ett annat är att vi genom media numera omgående får ta del av katastrofala väderhändelser från hela världen. Ett tredje är att det numera är tydligt att klimatet förändras på grund av utsläpp av växthusgaser.

I Europa är det framförallt de senaste årens översvämningar, värmeböljor och torka som väcker oro. Milda vintrar, skyfall och svåra stormar är andra exempel som omedelbart väcker frågor om hur klimatet kommer att vara de kommande åren.

Mänsklig påverkan

Klimatets tidigare variationer, långt tillbaka i tiden, tyder på att klimatet är ett känsligt system. Likaså vet vi att atmosfärens sammansättning är betydelsefull för klimatet. Idag påverkar människan atmosfärens sammansättning genom utsläpp av växthusgaser och svavel.

Historiska och nutida mänskligt orsakade utsläpp kommer att fortsätta påverka atmosfärens sammansättning och därmed klimatet även under lång tid framöver.

Förändringar syns med hjälp av historiska data

Den mest omtalade klimatvariabeln är höjning av den globala medeltemperaturen. Genom att analysera globala mätdata kan man konstatera denna temperaturhöjning under 1900-talet. I dessa analyser tar man hänsyn till eventuella mätfel, förändringar av hur mätningarna gjorts och hur bra geografisk täckning mätningarna egentligen har.

Observationer av ändringar i temperaturberoende aspekter, till exempel glaciärer eller havsis på Arktis stödjer bilden av en pågående uppvärmning. Mätdata i sig kan berätta att klimatet förändras men inte varför. För att studera varför klimatet förändras behövs fysikaliska förklaringsmodeller. Det är då viktigt att utgå från flera olika typer av mätdata eftersom klimatsystemet är komplext.

Det är oftast svårt att utifrån lokala/regionala data fastställa att klimatet har ändrats. Den geografiska skalan har stor betydelse. Trender, som syns i globala medelvärden, kan försvinna på den regionala eller lokala skalan. Variationerna mellan år brukar öka när den geografiska skalan minskar.

Långa mätserier krävs

På samma sätt är det svårare att avgöra om förekomsten av extrem-värden har ändrats än att analysera medelvärden. Extrema händelser inträffar sällan och slumpvis. För att kunna fastslå att en ändring skett förutsätter mycket långa mätserier.

Analyser av extremvärden försvåras dessutom av att samhället utvecklas och att man lätt blandar ihop en ökad sårbarhet med en ökad förekomst av extrema händelser. Det har alltid förekommit extrema väderhändelser, men samhällets infrastruktur har aldrig varit så utvecklad och sårbar som i våra dagar.

Uppvärmningen syns tydligare med globala data

Vid en jämförelse mellan jordens respektive Sveriges temperatur i ett långtidsperspektiv, framgår att den globala uppvärmningen är betydligt mer tydlig än vad som kan utläsas av enbart svenska data. Det beror främst på att tillfälliga variationer är större för ett begränsat område än för hela jorden.

För Sveriges del syns det visserligen en tydlig uppvärmning under senare år som ligger i linje med den globala utvecklingen. Under 1930-talet fanns det i Sverige en längre period med högre temperaturer än normalt som dock inte syns på den globala skalan. Denna svenska värmeperiod var dock kortare än den nuvarande.

Förhöjd medeltemperatur

Att konstatera en klimatförändring utifrån mätdata förutsätter att dess storlek överträffar tidigare variationer. Jämförelser av temperaturdata visar att den observerade globala uppvärmningen, som under 1900-talet var ca 0,6 grader, är mycket större än de tillfälliga variationerna mellan åren (ett par tiondels grader).

För Sveriges del är det tydligt att de senaste 25 åren har varit betydligt varmare än normalt, vilket mycket troligt har sin orsak i den globala uppvärmningen.

Översvämningar

För Sveriges del har under de senaste trettio åren en uppseendeväckande mängd översvämningsproblem uppstått. Dessutom har tillrinningarna till sjöar och vattendrag, med vissa undantag, legat högt sedan mitten av 1980-talet. Dessa företeelser beror på mildare vintrar och en tendens till mer nederbörd.

Nederbörd

Nederbörd är tyvärr ännu knepigare att analysera än temperatur. Neder-börden varierar mer och mätfelen brukar vara större, vilket gör det svårt att få fram långa homogena mätserier.

Flödesmätningar i vattendrag är därför ett bra komplement. Nederbörden ansamlas från större arealer och utjämnas något i tiden. I vissa vattendrag i Sverige finns långa homogena mätserier sedan mitten av 1800-talet och för Vänerns del till och med från början av det seklet.
 
Vid analys av årsmedeltemperaturens avvikelse och avrinningens avvikelse från respektive medelvärde för hela Sverige, kan man avgöra, sett över hela perioden, att de kalla åren som regel uppvisar torrare förhållanden medan de varma åren oftare är blöta år.

Tittar vi specifikt på de två blöta perioderna, 20-talet kontra slutet av 1900-talet, syns tydligt att perioderna ändå har olika karaktär. 1920-talet var relativt kallt och nederbördsrikt medan slutet av 1900-talet var varmt och nederbördsrikt.

Det senare gäller speciellt för det mycket extrema året 2000. Den ofta använda referensperioden 1961-90 var relativt kall och hade ganska låg avrinning sett i ett 100-års perspektiv. Referensperioden 1961-90 är alltså inte speciellt representativ för 1900-talets klimat och kanske än mindre så för klimatet fram i tiden.

Samanalyser och klimatscenarier

Mätdata och långa mätserier är väldigt viktiga redskap för att kunna följa upp hur klimatet är och om det förändras. Klimatets naturliga variation och extrema händelsers sporadiska natur kan dock under en tid både maskera en förändring som faktiskt pågår eller ge en falsk bild av att något håller på att hända.

Två till synes likadana väderförlopp behöver inte heller ha samma bakomliggande orsak. Samtidiga analyser av olika mätserier kan då vara till hjälp. Förklaringsmodeller och signaler från klimatscenarier är också användbara när man utifrån mätdata försöker svara på frågan om klimatet förändras.

Till exempel är de senaste 20-30 årens ökning av temperatur och nederbörd i Sverige mycket troligt en effekt att klimatet förändras. De ligger väl i linje med den utveckling som ges av klimatscenarierna baserade på att mänsklig klimatpåverkan gör jorden varmare.

Svenska mätdata

Karaktären hos svenska mätdata från de senaste 10-20 åren ligger i linje med den uppmätta globala uppvärmningen. Det finns också vissa gemensamma drag hos klimatscenarier och de senaste årens observationer.

I första hand gäller det ett mildare klimat och högre nederbörd och avrinning i norra Sverige, samtidigt som det blir varmare i södra Sverige utan större ändringar i årsnederbörd och avrinning.

Mätdata för vissa andra klimatindikatorer, till exempel vindar och kraftiga stormar, visar inte några pågående ändringar. Det är inte heller någonting man entydigt kan se i beräknade klimatscenarier.